AMNESTI. Den 15 december planerar svenska gränspolisen att genomföra en tvångsutvisning till det land som enligt Global Peace Index rankas som farligast i världen. “Flera kom till Sverige som barn och många av dem har aldrig varit i Afghanistan och känner inte till ljudet av skjutningar och bombexplosioner”, skriver Marit Törnqvist.
I veckan bestämde sig Centerpartiet för att rösta nej till några marginella lagförändringar i gymnasielagen som kunde vara ett kryphål för ett antal unga ensamkommande att få stanna i Sverige. De kallar hanteringen av gymnasielagen för cynisk och vill i stället fokusera på att skydda de ”mest utsatta”. Tillhör afghanska flyktingar som kom till Sverige för fem år sedan för att söka skydd inte de mest utsatta? Tydligen inte, enligt Centerpartiet.
Den 15 december, strax före jul, planerar nämligen svenska gränspolisen att genomföra en tvångsutvisning till Afghanistan. De flesta som tvingas på planet är just unga människor som har varit i Sverige under en lång tid. Flera kom till Sverige som barn och många av dem har aldrig varit i Afghanistan och känner inte till ljudet av skjutningar och bombexplosioner.
På grund av pandemin pausades tvångsutvisningarna från Sverige under en längre period, men nu verkar utvisningar kunna genomföras igen. Det torde betyda, skulle man kunna tro, att pandemin är under kontroll. Hur är det då ställt med covid-19 i Afghanistan? Jag googlar. Oj! I början på augusti meddelade Afghanistans hälsominister Ahmad Jawad Osmani att en tredjedel av Afghanistans befolkning – ca 10 miljoner människor – är smittade av covid-19. I Kabul är läget ännu värre. Siffran som baseras på en undersökning som tagits fram med stöd av Världshälsoorganisationen och Johns Hopkins University, visade att mer än hälften av Kabuls fem miljoner invånare var smittade av viruset i augusti 2020.
Det låter inte bra. Men hur är det med sjukvården i Afghanistan? Sverige och Afghanistan har i sitt samförståndsavtal från 2016 på första sidan beskrivit att de vill ”samarbeta i syfte att stödja ett värdigt, säkert och ordnat återvändande till Afghanistan för afghanska medborgare som inte har laglig rätt att vistas i Sverige” Bra. Detta betyder alltså att de utvisade ska kunna få sjukvård.
Jag googlar “Healthcare Afghanistan pandemic”. Den 29 juni 2020 skriver BBC: “Coronavirus overwhelms hospitals in war-ravaged Afghanistan”. Artikeln handlar om hur den på grund av kriget överbelastade sjukvården inte klarar av pandemin och hur människor brottas för att få syrgas. “Det är väldigt svårt att hitta syrgas idag”, berättar Ahmad Shah, vars fru insjuknat i covid-19, och som intervjuas av BBC. “Det är inte bara dyrt att få tag på en syremask, ca 270 dollar, utan du måste känna någon i företaget som säljer den för att kunna köpa en.”
270 dollar… hur mycket tjänar man egentligen i Afghanistan? tänker jag. Jag hittar ett diagram som pekar på att BNP är 502 dollar per år.
Mottagandet känns inte riktigt värdigt och ordnat.
United Nations Development Program skriver i en artikel från 18 juni 2020 att ”Afghanistan står inför allvarliga utmaningar som ett resultat av covid-19-pandemin, som hotar att undergräva landets fredsprocess, överväldiga landets hälsovårdssystem och minska den ekonomiska produktionen med 17 procent fram till 2023.” Welthungerhilfe i Bonn/Berlin varnar för något helt annat som jag inte kände till. De skriver att mer än en tredjedel av Afghanistans befolkning, 13,2 miljoner människor, kommer att vara beroende av livsmedelsbistånd i vinter.
Mottagandet känns inte riktigt värdigt och ordnat. Men är det säkert? Enligt samförståndsavtalet mellan Sveriges och Afghanistans regeringar är syftet att de som återvänder ska känna sig säkra. Jag kollar vad jag kan hitta om det aktuella säkerhetsläget. Under den gångna veckan uppmanade FN: s generalsekreterare Antonio Guterres Afghanistans grannländer och partners att aktivt medverka i att bygga en fredlig och framgångsrik framtid för det krigshärjade landet. Han uttryckte djup oro över fortsatt höga våldsnivåer. Så Antonio Guterres är alltså djupt orolig över säkerheten i Afghanistan, och han är ju inte vem som helst. Men om fredsförhandlingar är på gång, betyder det inte att det är mer fredligt nu?
New York Times skriver 12 november 2020 att raden av den senaste tidens dödliga attacker i Kabul lyfter fram hur explosiv situationen är just nu och beskriver dessutom det växande missnöjet med en afghansk regering som inte kan beskydda sitt folk, trots dess många offentliga löften. Afghanistans regering lovar alltså säkerhet till sin egen befolkning på samma sätt som de i samförståndsavtalet med svenska regeringen lovar säkerhet till alla de afghaner som förväntas återvända med planet 15 december.
Men låt mig nu komma till saken: Vad håller svenska regeringen på med? Detta är ju rena vansinnet! Medan de diskuterar en marginell ändring i en gymnasielag planerar de i all tystnad en utvisning av precis de som borde ha fått skydd i Sverige. Tänker de verkligen tvångsutvisa unga människor till ett land som enligt Global Peace Index rankas som farligast i världen under 2019 och 2020? Till ett land där enligt Reuters 4 500 attacker ägde rum under en period av 45 dagar samtidigt som fredsförhandlingar pågick i maj 2020? 100 attacker per dag i ett land med drygt tre gånger så många invånare som Sverige. Tänk om Sverige skulle drabbas av nästan 30 vålds- och terrorattacker per dag!
Till och med försvarsminister Peter Hultqvist sa i DN i förra veckan i samband med Trumps beslut om att minska sin närvaro i Afghanistan att ”snabba förändringar i form av truppneddragningar har effekter på såväl säkerhetsläget som stabiliteten i respektive region. Andra aktörer kan utnyttja ett eventuellt vakuum som kan uppstå.”
”Andra aktörer”. Alltså: fler attacker, mer terror och mer våld. Vi vet ingenting om Afghanistans framtid, bara att det idag är ett helvete på jorden. Att mer än hälften i Kabul var smittade med covid-19 i augusti, att det kostar en halv årsinkomst att få tag på syremask, att sjukhusen är överbelastade, att en tredjedel av befolkningen kommer att bli beroende av livsmedelsbistånd i vinter och att våldet i det 40-åriga kriget trappas upp för varje dag. Och att den afghanska regeringen inte kan ge skydd. ”Ett värdigt, säkert och ordnat återvändande…” Cyniskt.
God jul, ni som efter denna redogörelse vågar tvångsutvisa människor till Afghanistan den 15 december.
info@opulens.se
