Dagens stränga flyktingpolitik är inte rätt väg att gå

Krönikor/Samhälle
Montage: Opulens. Bildkälla: Pixabay.com.

SYNDROM. Flyktingvågen 2015 verkar ha resulterat i något slags posttraumatiskt stressyndrom hos åtskilliga i Sverige. Det måste vara förklaringen till att så pass många nu ställer sig bakom att Sverige har en så sträng flyktingpolitik som EU tillåter, skriver Sofia Nerbrand. Hon efterlyser öppenhet och respekt för mänskliga fri- och rättigheter.

 

 

Sverige har drabbats av något slags masshysteri och samtidigt dåligt självförtroende. Staten sägs inte klara av sitt våldsmonopol. Vidare sägs att den upplevda tryggheten är i fritt fall. Därtill förbjuds tiggeri i en av landets mest välbärgade kommuner och allt fler – i vanliga fall sansade – röster argumenterar emot själva rätten att söka asyl och för att invandrare ska lämna landet.

Syndabocken för det mesta som upplevs som av ondo är människor som kommer från andra länder. De får kollektivt skulden för våldtäkter, narkotikaförsäljning, överfallsrån, hög arbetslöshet, dålig kommunal ekonomi, hög arbetsbelastning i vården, dåliga skolresultat, tiggeri, terrorism, skottlossningar och sprängningar…

Socialdemokrater i ledande ställning vill också strama åt den redan hårda migrationspolitik som de för i regeringsställning ännu mer.

Flyktingvågen 2015 verkar ha resulterat i något slags post-traumatiskt stressyndrom hos åtskilliga i Sverige. Det måste vara förklaringen till att så pass många nu ställer sig bakom att Sverige har en så sträng flyktingpolitik som EU tillåter. Transportöransvar, passkontroller och inre gränshinder har också effektivt sett till att det idag bara kommer en rännil flyktingar till vårt land.

Men inte nog med det: Moderaterna vill ha ner antalet asylsökande till kvotflyktingnivåer på 5 000-8 000 per år och partiledningen föreslår att partistämman ska ställa sig bakom att utvecklingsbiståndet ska ner till noll år 2030. Socialdemokrater i ledande ställning vill också strama åt den redan hårda migrationspolitik som de för i regeringsställning ännu mer.

Den gamla järnaxeln mellan S och M kan gud förbjude stänga Sverige under lång tid framöver. Vi kan också komma att få se en dansk situation där Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna gör upp med Sverigedemokraterna om en mycket hård politik. Det är nämligen så att de socialkonservativa uppfattningarna och väljarna i samtliga fyra partier i allt högre grad håller i taktpinnen.

Vi har ett beprövat och framgångsrikt recept som lyfte oss från att vara ett mycket påvert land för drygt hundra år sedan då över en miljon lämnade Sverige för Amerika för att undkomma svälten.

Är det så vi vill ha det? Att vi skyller allt på andra. Att vi inte skulle ha förmågan att erbjuda skydd eller hjälp till människor som råkat föddas med oerhört dåliga förutsättningar att leva ett drägligt liv – eller ens överleva. Att vi utgår ifrån att människor är farliga och att framtiden är mörk.

Sverige är i själva verket fortfarande en av världens rikaste och tryggaste nationer. Medborgarna har stort utrymme att förverkliga sig själva och det är en liten minoritet kriminella som står för det dödliga våldet. Nota bene, jag påstår inte att här inte finns problem. För det gör det: allt grövre och cyniskt våld, islamism, vit makt-propaganda, arbetslöshet och vårdköer för att bara nämna några exempel.

Men låt oss då försöka lösa dem med inställningen att det är möjligt. Vi har ett eget ansvar att reformera de överreglerade arbets- och bostadsmarknaderna och en djupt dysfunktionell sjukvårdsorganisation. Vi skulle också må bra av att erkänna de väsentliga insatser som invandrare har gjort och gör för att förbättra samhället och öka livskvaliteten i Sverige. Allt är inte svartvitt. Och framtiden är inte nödvändigtvis nattsvart.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

Vi har ett beprövat och framgångsrikt recept som lyfte oss från att vara ett mycket påvert land för drygt hundra år sedan då över en miljon lämnade Sverige för Amerika för att undkomma svälten.

Vårt i många stycken lyckade samhällsbygge vilar på forskning, sanningssökande, handel, innovation, lärdomar från andra, utbildning, samtal, utredningar, överenskommelser – och migration. Öppenhet och respekt för mänskliga fri- och rättigheter behöver genomsyra allt.

Att vi i Sverige nu håller på att förstöra två av de mest värdefulla och ömtåliga resurserna vi har – den höga tilliten till medmänniskor och trosvissheten om att skapa något bättre – är bara för sorgligt.

SOFIA NERBRAND

 

Sofia Nerbrand är ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och skriver regelbundet för en rad tidningar genom Liberala Nyhetsbyrån. Hon har tidigare varit chefredaktör för samhällsmagasinet Neo, som hon också grundade, redaktör på Axess samt ledarskribent i Sydsvenskan och DN.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen