PANDEMI. Danmark vidtar drastiska åtgärder för att bromsa utvecklingen av covid-19. Anställda inom den offentliga sektorn såväl som elever och studenter har skickats hem och livsmedelsbutiker töms av hamstrande danskar. Kevin Shakir skriver om den nya vardagen i Danmark.
Tystnaden låter på ett annat sätt än den brukar på tunnelbanan. De få resenärer som valt att åka med Köpenhamns metro står med minst en meters avstånd från varandra och undviker kontakt, både med varandra och de runda handtagen som hänger ned från taket. Det är flera dagar sedan statsminister Mette Frederiksen avrått oss alla ifrån att åka kollektivt i rusningstrafiken. Onsdag kväll berättade hon på en presskonferens att elever, förskoleelever, studenter och anställda i den offentliga sektorn ska stanna hemma för att bromsa en fortsatt våldsam spridning av covid-19. Bara de med kritiska funktioner i samhället ska fortsätta jobba de kommande två veckorna. ”Danmark stänger ner”, stod det på tv-skärmen under den extrainsatta direktsändningen.
”Vad fan ska vi göra?”, frågar jag min sambo. Livspusslet är krångligt nog som det är. Biblioteket i stadsdelen, såsom alla andra offentliga kulturinstitutioner, stänger ner. Vi har tappat vardagens ess i ärmen för hur vi får tiden att gå med barnet. Det är de banala problemen som gör den nya vardagen oöverskådlig. Egentligen har vi inget att vara oroade för vad gäller vår personliga hälsa. Vi tillhör ingen riskgrupp och har ett hem att vara i när det behövs, som man inte nödvändigtvis har som hemlös eller sexarbetare från utlandet.
Efter statsministerns presskonferens diskuterar en expertpanel den nya fasen som Danmark gått in i. Samtalet avbryts med inslag om livsmedelsbutiker som över hela landet översvämmas av personer som handlar i panik. Kunderna tömmer hyllorna på toalettpapper, bröd och jäst. Vissa skäller på den underbemannade personalen över varför de inte bara kan öppna kassa sex och kassa sju. Personalen som har varit upptagna med att placera varor och stå i kassan medan statsministern gett besked om försiktighetsåtgärder, för hur vi nedtrappar pandemin och att Danmark är långt ifrån en livsmedelskris.
Men visst, bilderna av de tomma hyllorna skapar ett behov att springa ner till Netto. Vi har trots allt bara en toalettrulle kvar. Och nu uppmanar regeringen och myndigheter att vi har kontakt med så få människor som möjligt. Bilderna i nyheterna vittnar om hur livsmedelsbutiker är fyllda med fler än 100 personer åt gången, alltså över den rekommenderade gränsen för antalet människor som bör samlas på samma plats. Arrangemang, kulturfestivaler och politisk aktivitet påverkas av inskränkningarna i församlingsfriheten. Men ändå är det bilderna från de överbefolkade och strax tömda butikerna som i ögonblicket gör mig som mest orolig.
Det är oklart om delar av befolkningen drabbats av egoism eller om de handlar i ren överlevnadsinstinkt.
Coop skickar ihop med flera livsmedelsbutiker ut ett pressmeddelande som försäkrar oss om att de har varor nog för oss alla, ”det gäller, så länge konsumenterna handlar som vanligt och inte ökar deras inköp helt extraordinärt”, skriver de. Regeringen överväger att införa ett förbud mot att hamstra varor. Det är oklart om delar av befolkningen drabbats av egoism eller om de handlar i ren överlevnadsinstinkt. Oavsett, har det en självförstärkande effekt och jag märker ett behov av att skynda mig till Netto, så vi också kan gå på toaletten den kommande tiden.
Vi kan bromsa spridningen av covid-19 om vi alla följer riktlinjerna och drastiskt ändrar vår vardag den kommande tiden. Regeringens ”nedstängning” av Danmark börjar egentligen först om några dagar. Men medan offentliga arbetsplatser och institutioner nu stort sett är tömda på människor, är det oklart om vi kämpar mot virusspridningen eller främst bekämpar varandra.
kevin.shakir@opulens.se
