Podd: Att närma sig smärta med skrivandet

Nyheter.
Johanna Ekström. (Foto: Sara Mac Key)

PODD. I höstens första avsnitt av podcasten Dinter utan filter kretsar samtalet kring Johanna Ekströms bok Meningarna. Richard Dinter möter författaren och bildkonstnären i ett samtal om hur orden både kan öppna, sluta och skydda den som skriver.

Meningarna kom ut för ett år sedan och gjorde stort intryck på Richard Dinter, som aldrig förut har strukit under så många formuleringar i en bok. Boken har så många lager, menar han, men det mest intressanta är hur han läser den. Som en lång prosadikt.

– Dikter och prosa läser man ju på olika sätt, och om en dikt tar sig in i en så tar den sig in djupt, säger han.

Meningarna handlar om Johanna Ekströms relation till sin mamma, som också var författare innan hon fick en stroke vid 65 års ålder. Dinter har själv försökt närma sig sin barndom i sitt skrivande, men jämför det med att fastna i dy. Skrivandet sluter honom, medan det öppnar Ekström.

– Det var tungt och det var nödvändigt att skriva den här boken för mig. Den låg först i kön, säger Ekström.

Hon talar om den innersta smärtan som språklös, vilket hon menar måste betyda att de smärtpunkter hon berör i sitt skrivande inte kan vara särskilt farliga.

Ekström berättar att hon alltid har haft en sorts distans till sin mamma och sett hennes ambivalens och hennes plåga genom livet.

– Jag tror att hon skyddade sitt innersta med hjälp av ord och använde dem för att komma undan sin egen blygsel eller rädsla, eller ångest för den delen, säger Ekström och konstaterar att hon lägger ord i sin mammas mun.

Dinter påtalar en pågående debatt om att skriva autofiktion, där vissa menar att det skulle vara en brist på fantasi att skriva om sitt eget liv. Men för honom är boken och livet alltid två olika saker. Ekström håller med och poängterar att en text är polerad och framtagen i en viss form.

– När man pratar så pratar man ju spontant eller inifrån sig själv på ett annat plan, det är verkligen olika saker. Nakenheten blir förklädd i ett oändligt antal val som sedan blir en bok, säger hon.

Att känna ett så stort ansvar för sin mamma som Ekström har gjort, har skapat mycket frustration, utmattning och skuld hos henne. Ändå har hon inte skrivit Meningarna på något terapeutiskt sätt.

– Men jag har skrivit mig igenom min mamma, det har jag faktiskt gjort. Jag kan besöka henne nu på hennes äldreboende där hon sitter, röra och se på henne, och det är fridfullt.

– Man kan säga att skrivandet tog dig från en plats till en annan, säger Dinter, och frågar senare i podcasten om Ekström har kunnat höra sin mammas ord i sitt skrivande.

– Så jättemycket kan jag höra det. Och jag har gått från att vara fullständigt skräckslagen av att höra hennes röst i min mun, till att vara tacksam, svarar hon.

ELIN STADENBERG
elin.stadenberg@opulens.se

Det senaste från Nyheter

Nu tänds Nobelljusen

NOBELLJUS. Den Nobelinspirerade ljusfesten är tillbaka i Stockholm. Samtidigt som Nobelveckan drar
0 0kr