Veckans vax: Krautrock med sanslöst driv och sväng

Musik
Foto: Jesper Nordström. Montage: C Altgård / Opulens.

VINYL. Det är fredag och dax för veckans vax. Jesper Nordström dammar av en röd vinylplatta med den tyska krautrockgruppen Can och fokuserar speciellt på bandets trummis.

 

Vad utmärker en bra batterist? Det finns såklart många kriterier på vad som är en bra trummis, men om vi utgår från att spela tajt och hålla takten är ett icke förhandlingsbart tecken så måste tyske Jaki Liebezeit vara världens bästa.

Som musiker förknippas han främst med tyska Can där han fick fullt utlopp för förmågan att spela som om han vore en robot, men ändå med ett sanslöst driv och sväng. Bland oss krautrocknördar cirkulerar ett skämt: ”whats the difference between a drum machine and Jaki Liebezeit? The drum machine has a humanize button”. För er ej bevandrade i elektronisk musikutrustning så kom det på 80-talet trummaskiner som slumpade fram mänsklighet genom små, små fel i form av otakt, skillnad i klangfärg. Men med det sagt spelade han alltså aldrig stelt. Lyssna till exempel på en låt som ”Paperhouse”.

Vad som utmärkte Can i ett större musikhistoriskt sammanhang var att de ville bryta med de på den tiden ymnigt förekommande krystade och medvetet virtuosa spelstilarna inom instrumental artrock. Ärkefienden i det avseendet var nog Jethro Tull som helst spelade sig igenom 20 olika komplicerade rytmer i en enda låt, för att liksom verkligen hamra in att de var skickliga. Så gjorde alltså inte Can och Leibezeit spelade snarast utifrån principen för hur man kokar en groda. Långsamt, långsamt skruvade han upp tempot för att plötsligt nå helt nya extatiska höjder.

Nåväl, här har vi en mer och mer svåråtkomlig röd vinyl, Radio Waves, med deras främsta låtar i annorlunda tagningar, en del lite mer råa, opolerade varianter av det som spelades in hos deras konstnärskompis, då boende i Schloss Nörvenich, ett slott i närheten av Köln. Här är det verkligen inte tal om nån sunkig replokal i en källare, utan fram med det  dieseldrivna elaggregatet och spela lite i 1800-talsträdgården. Och visst finns det influenser av vissa gröna växter på skivan. Om detta skvallrar b-sidan, som innehåller deras mest utflippade improviserade nonsenstext, den till ”Little star of Bethlehem”:

Silent invisible conversation
Correction: the coathanger should be upside-down
Oh little star
Froggy and Toady carried off the tangerine seeds one by one
And came back for the popcorn after dinner
Froggy said, ”I saw you soaking in a tub of water lilies behind the (sea?)
Sometimes I ask around (moon over the bay?)”

Froggy and Toady carried off tangerine seeds one by one
And came back (for the/full of) popcorn after dinner
Asking, ”Will you have some?”
Correction: the coathanger should be upside-down
Oh little star of Bethlehem
Silent invisible conversation

JESPER NORDSTRÖM

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Musik