VINYL. Jesper Nordström gräver inte bara i vinylbacken med gamla skivor. Han gräver också i historien. Den här gången plockar han fram plattor med de danska bröderna Winckler och ger en bakgrund.
Idag ska det handla om de två danska skönsjungande bröderna Jørgen och Gustav Winckler, som jag har ett par vinyler med. Men innan vi kommer in på deras musik så ska vi ta en titt på den danska kulturhistoriska bakgrunden.
Nordvästra förorten Bellahøj i Köpenhamn har vid några tillfällen fått en central roll i dansk samtidshistoria och det danska folklivet. Här byggdes den första stora campingen i landet upp, och den har fått samma lite corny kultstatus som livsstilen att åka till Ullared utan att shoppa. Här finns långliggare som hunnit bli både far och farfar och njuter sin Odensepilsner. Här arrangerades också Danmarks första allsångsevenemang och det fanns sociala tankar bakom detta. Allsången skulle dra folk bort från Bodegan och befrämja hälsosammare fritidsliv och grönska, allmän hurtighet och hygge.
Så hamnade dock premiären i skuggan av tyska ockupationen och de lättsamma örhängena byttes lite diskret ut till både trotsigt hoppfullare och allvarligare psalmer av Grundtvig och annat material ur Den danske sangbog. Ur Köpenhamns digitala bildarkiv fastnar jag främst för den ängsliga tanten som nästan verkar klamra sig fast de utdelade bladen. Det var i augusti och tyskarna hade tågat in i maj. Här kanske den typiskt glada lättsamma danska nationalismen föddes, och en sångskatt om hur gott och härligt livet kan vara.
Så upphörde kriget och därmed ockupationen. Under hela 50-talet rådde ett slags efterskalv och lågkonjunktur i Danmark. Behovet av verklighetsflykt var stort. Som starkast lysande stjärna på den lättsamma schlagerhimlen lyste en duo i form av bröderna Jørgen och Gustav Winckler. Jag gjorde kanske ett väl djärvt tankehopp där, men det verkar vara som ett slags lag inom kulturhistorien att hårda och oroliga tider föder de mest varma och eskapistiska kulturyttringar.
Således sjöng de två bröderna om sädesfält och blomster och glada sjömän på galej. Oftast på Tivoli och andra klassiska nöjesscener. Sedan gjorde Gustav Winckler, tillsammans med Birthe Wilke, ett minnesvärt framträdande i Eurovision Song Contest 1957. Sången ”Skibet Skal Sejle I Nat” avslutades med en hela 32 sekunder lång kyss. Ett förfarande som räknas som en vattendelare bland schlagerentusiaster. Ganska oskyldigt i våra ögon, men alldeles skandalöst 1957.
jesper.nordstrom@opulens.se
