LYRIK. ”Somaya El Sousis ’En flöjt av mörker’ är en av dessa böcker som manar till omläsning och dessutom håller sitt löfte – man berikas,” skriver Erik Bovin.
En flöjt av mörker av Somaya El Sousi
Översättare: Anna Jansson, Hanna Hallgren, Jenny Tunedal
Ellerströms
Den palestinska poeten, från Gaza, Somaya El Sousi (f. 1974) har svenska läsare tidigare kunnat bekanta sig med genom de dikter och artiklar som publicerats i bland annat Aftonbladet och Lyrikvännen.
Hon debuterade 1998 med The First Sip of the Sea’s Chest och har hittills gett ut fem diktsamlingar.
Sedan 2019 är Somaya El Sousi bosatt i Norge där hon verkat som fristadsförfattare. I dag arbetar hon på ett bibliotekscafé. Med En flöjt av mörker introduceras hon nu på allvar i Sverige.
En resa i att finna sig själv
I samlingens sjutton dikter återfinns ordet: berättelse, i olika böjningsformer, mer än tio gånger. Poeten beskriver själv sitt verk, i ett av bokens två efterord, som en resa i att finna sig själv. Men – vill jag invända: livet är ingen berättelse. Ändå kan vi inte låta bli att ”narratologisera” över livet. I synnerhet när livet trasslat till sig, vill vi, som El Sousi skriver ”hålla i garnets början” och ”sortera trådarna igen”.
De hängande dikterna
En dikt bär titeln ”Hängande berättelser”. Först tolkar jag det som att det är ofullständiga berättelser som avses, berättelser som hänger i luften eller kanske hänger som garnet från en hand. Titeln alluderar emellertid också på ett stort litterärt verk från förislamisk tid – Mu’allaqat. Mu’allaqat kan nämligen översättas till: de hängande dikterna.
Dessa dikter sägs vara skrivna i äkta guld på tygstycken som hängdes i Mekkas välkända helgedom Kaba. Sägs, ja – för detta har forskningen inte kunnat styrka. Vad vi vet traderades verkets sju dikter muntligt och nedtecknades inte förrän på sjuhundratalet.
Ett tacknämligt initiativ
Arabisk poesi är likt persisk poesi, omvittnat svåröversatt. En eloge till poeterna Jenny Tunedal, Hanna Hallgren och översättaren Anna Jansson som sett till att Somaya El Sousis verk nu finns i svensk språkdräkt.
Som Hallgren nämner i sitt efterord är detta resultatet av ett projekt som sträcker sig över ett decennium, och mer än en gång satts på paus. Ett tacknämligt initiativ med tanke på hur lite arabisk poesi som översätts till svenska. Det exempel som först dyker upp i mitt huvud är antologin Alkemins blå eld (1991), i urval och översättning av Saleh Oweini och Nina Burton. En utmärkt ingång till modern arabisk poesi.
Influerad av klassisk arabisk och persisk poesi
El Sousi är uppenbart influerad av en klassisk arabisk och persisk poesi med rötter i sufismen. Den som är förtrogen med denna tradition och dess rikliga bruk av troper, abstraktioner, paradoxer och hyperboler lär ha lätt att tillägna sig hennes poesi. Själv kan jag tycka att hon emellanåt lutar sig väl mycket mot traditionen. I samlingens sämsta stunder präglas bildspråket av slitna och högtravande troper. Dessa stunder är få till antalet, tack och lov.
Det sufiska symbolspråket
Översättaren och författaren Bo Gustavsson skriver i tidskriften Karavan (1/2012) att ”det sufiska symbolspråket utgår från värdslig kärleksdiktning, vilket innebär att den erotiska attraktionen får symbolisera gudslängtan, den älskades ansiktsdrag Guds attribut och vinet den mystiska extasen”.
Drag av Rumi
Hennes bildspråk har troligen lånat drag från Rumi, 1200-talets stora sufiska skald. Men om Rumis poesi är vänd mot gud så är El Sousis dikter definitivt av profanare slag då de vänder sig till ett kärleksobjekt av kött och blod. Som Hallgren beskriver det, i sitt efterord, visar samlingen ”hur samkönad kärlek kan gestaltas i sammanhang där den är förbjuden”.
Den kärlek som skildras är fylld av längtan och smärta: ”Hon längtade bort efter någon som var henne närmare än själen, / och mycket längre bort än hon borde.”
Kärlek som ”fyrbåk och reskamrat”
El Sousi påminner även en aning om den libanesisk-amerikanska poeten och bildkonstnären Etel Adnan som var en av de första inom arabisk litteratur att dikta om kärlek mellan två kvinnor.
Det är en sanning som formuleras, vill jag påstå, när El Sousi skriver om hur kärlek kan upplevas som en ”fyrbåk och reskamrat”. Hon skriver också om ensamhet och saknad, som en rad lyder: ”En rännil där floderna en gång forsade heter förlust.”
Känslan vinner ofta över tanken
Flera dikter vill vara kontemplativa men ofta vinner känslan över tanken. Men vad gör det när dikterna allt som oftast vibrerar, nej – kokar – av liv och drabbar läsaren med sin intensitet. Dessutom en ytterst sinnlig poesi; dränkt i skuggan och doften av morgonens kaffekopp men framför allt doftar den av het luft, rökelse, honung, basilika och henna.
Somaya El Sousis dikter berikar
Även om dikterna möter läsaren med ett inbjudande tilltal kräver dessa ofta långa, vindlande och betydelsemättade dikter läsarens fulla koncentration. Omläsning rekommenderas. Detsamma kan i och för sig sägas om all poesi. Långt ifrån alla diktböcker har man dock lust att återvända till. Somaya El Sousis En flöjt av mörker är en av dessa böcker som manar till omläsning och dessutom håller sitt löfte – man berikas.
info@opulens.se
