NOVELL. ”Madeline Millers novell, omsorgsfullt översatt av Marianne Tufvesson, är en välkomponerad pärla där varje ord har vägts på guldvåg.” Det skriver Carolina Thelin som har läst ”Mestra” där ett kvinnoöde i den grekiska mytologin lyfts fram.
Mestra av Madeline Miller
Översättning: Marianne Tufvesson
Wahlström & Widstrand
Den amerikanska författaren och läraren Madeline Miller har en master i klassisk litteratur. Hon undervisar vid Yale på bland annat temat omvandling av klassiska verk för en modern publik.
Madeline Miller sägs vara inspirerad av Anne Carson som ofta återkommer till den antika litteraturen, bland annat i ”Röd självbiografi”. Miller mottog Orangepriset (numera Women’s Prize For Fiction) för sin queera debutroman ”Sången om Akilles” som sedan dess blivit ett fenomen på Tiktok. Den blev dock inte lika väl mottagen som romanen ”Kirke”, en bästsäljare och vinnare av flera prestigefulla priser. Kvinnan Kirke förekommer i Odysséen och har kallats den första häxan i litteraturen. I Millers roman bär hon huvudrollen och lyfts fram som en feministisk äventyrerska.
”Mestra” är lämplig sträckläsning
Jag sträckläser Madeline Millers senaste bok ”Mestra” och det tar inte lång tid eftersom det här är en novell på 56 sidor. En liten karamell som man direkt blir sugen på tack vare det vackra omslaget, formgivet av Kerstin Hanson. ”Mestra” påminner i viss mån om den tidigare översatta Miller-novellen ”Galatea”. Inte bara för att också den är en novell utan för att både Mestra och Galatea bryter sig loss från dominanta män.
Mestra är 15 år och bor med sin sjuke och utfattige far, också känd som Thessaliens kung Erysichthon. Gudinnan Demeter blev vred när han högg ner hennes heliga träd och la en förbannelse över honom – att plågas av en omättlig hunger. Vilket fick Erysichthon att sälja bort allt tjänstefolk och bohag för mat. Numera är slottet tomt sånär på ett par filtar som de sover på. Vilket öde för en kung!
När Mestra är nere vid floden i närheten av deras hem dyker Poseidon upp och förtrollad av hennes ungdomliga behag förgriper han sig på henne:
”En eftermiddag för tre månader sedan gick jag dit. Det var min bästa stund på dagen, när solen förvandlade havet till guld. Det var där guden hittade mig. Han steg upp ur vågorna, och tog mig med båda händerna.”
Mestra stapplar hemåt men berättar ingenting för sin far. Han är hungrig som vanligt och ser ingen utväg än att sälja även henne – för sju grillade kycklingar.
Men Mestra har vunnit Poseidons gunst vilket innebär att hon förmår att byta skepnad till vilken varelse som helst. Och det gör hon, först i vagnen när hon som såld åker i väg med sin make, sedan till otaliga andra gestalter när hennes far säljer henne igen och igen. För hon kommer tillbaka till honom efter varje gång, han behöver ju henne för att överleva.
Och även om Mestras far är ett egoistiskt svin kan jag ändå känna medömkan – jag ser honom med Mestras ögon. För det är ju gudarnas fel! Gudarna gör som de vill och uppför sig lika nyckfullt som män med makt plägar göra.
Madeline Millers novell, omsorgsfullt översatt av Marianne Tufvesson, är en välkomponerad pärla där varje ord har vägts på guldvåg. Det är storartat att Miller lyfter fram de många gånger alltför osynliga (och objektifierade) kvinnorna i den grekiska mytologin, något som Miller verkar ha tagit som sin livsuppgift. Här agerar de som subjekt och talar direkt till oss läsare.
Redaktör Prosa & poesi
poesi@opulens.se
