Om liv och litteratur – Del 1

Litteratur.
Collage: C Altgård / Opulens. (Grundbild: Pixabay.com)

SOMMARSERIE. Idag tjuvstartar vi med en av våra sommarserier. Det gör vi med ”Om liv och litteratur”, en essäistisk svit i tio delar där Gunnar Lundin med aforistisk spänst reflekterar över litteraturen och dess relation till verkligheten.

Konsten hade öppnat ett fönster mot världen. Och jag gick ut genom dörren. I fortsättningen blev litteraturen en del av erfarenheten, ja den var själv ögonstunder av insikt och frågor, i ett oavslutat. En kombination poesi och intellekt. Intuition (uppfattad sanning) tillsammans med intellektuell analys. Samspel konst och liv.

I mina drömmar förekom en klok man som bodde granne med mig. Vad tyckte han om mig? Men han vände inte sitt ansikte mot mig. (Han liknade Karl Vennberg, som uppmuntrade mig men var svår att komma in på livet.)

Så försvann den undflyende skugglike mannen ur drömmarna. Den ”vise mannen” en sida av mig? Men vis är jag inte. Finns någon klokhet består den i att jag bättre förmår söka mig fram och ha tålamod i perioder av stillastående. Jag läser utan anxiety of influence. Jag styrs av behovet att, utan system, finna något sant, något som kompletterar eller för vidare. Kanske bara komma i den stämning där en poesi uppstår från ett centrum.

Det fanns en tid när jag hade yttre framgång. Men själen är inte bara strävan efter framgång och erkännande. Dess behov är att få del i något större än den själv. När motgången kom såg sig själen storögt om efter andra möjligheter. Jag kom in på den väg där jag, ”ohögtidligt”, kunde återfinna den av ävlan bortsprungne dagen.

Att jag fått tillåtelse att mogna: se på sitt förflutna från en alptopp.

Att snabbt anpassa sig till nya omständigheter, hinder, tillfälligheter som kommer mellan vanorna: ett mål du bedras på, ett inställt tåg – .

Karen Blixen om kikuyuerna: de var vän med det oförutsedda. Deras gud var densamma som Jobs.

Om vi är ”born actors”? Uppträd höviskt, och du blir hövisk? Handlingen den duk på vilken vi målar vår dag.

Avståndet återger oss blicken. Det som lyst i ögonen och gett en reaktion slocknar som en fyrtiowattslampa i solljuset på promenaden.

Naturen tar tid på sig – tusentals år för att bilda bergskedjor, en ny växt- eller djurart. Kroppen ingår i naturens process. Vi vill styra kroppen efter vår kulturotålighet.

Naturens tid. Men utanför naturens tid, vid sidan om, i tidlösheten, finns vårt andliga hem. Mind rules matter. Tankens kraft.

I bildade kretsar skäms den som inte läst Tolstoj. I akademiska kretsar är självbilden bunden till sådana artificiella värden. Det är motsatsen till själv­känsla.

Gå dit din smak för dig. Behåll sinnet för det djupt mänskliga som driver gäck med skönhet och framgång.

Den storartade självbilden för dig bort från vardagen. Samvetet – tacksamheten – för dig till den. Också med hjälp av den stora konsten.

Mystiken är det tillitsfulla sinnets lek i varje individuellt öde.

Almqvist förblir i några avseenden förebild och väg­visare.

Bonsaien –  en trädlik växt som man tvingat till dess martallslikt krökta form. Och bonsaien har gröna blad, vänder sig mot ljuset, bidar i skuggan. I sin begräns­ning: ”vacker”.

”Penelopes väv, ständigt uppriven och varje morgon på nytt påbörjad…” Vad betyder detta för mig?

ANVÄND DENNA april 2021
GUNNAR LUNDIN
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Litteratur

Sommar: Slutet

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd

Sommar: Stjärnan

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd
0 0kr