PROSA. ”Lise Tremblay skriver både inkännande och fängslande och med en intensitet i språket som gör hennes texter väldigt fascinerande,” anser Thomas Almqvist som läst hennes aktuella ”Driftens väg”.
Driftens väg av Lise Tremblay
Översättning: Elin Svahn
Rámus
Den fransk-kanadensiska författaren Lise Tremblay föddes 1957 i Chicoutimi i Québec och räknas till Kanadas främsta författare idag. Hon debuterade 1990 och har skrivit åtta böcker, varav ”Driftens väg” är den femte som översatts till svenska. Tremblay skriver gärna om klass, stad kontra landsbygd, familj, ensamhet och relationer.
I ”Driftens väg” berättar hon om fem äldre kvinnor som alla har lämnat eller ska lämna sina män, om den skam de känner och om de relationer som de varit beroende av. Det är relationer som gått i stå, förälskelser som upphört, åldersskillnader som blivit för påtagliga.
I ”Driftens väg” ser de fem kvinnorna tillbaka men blickar också framåt. Relationerna, som de fastnat i, synas och analyseras ordentligt. Tremblays böcker är ofta små till formatet och till synes anspråkslösa, men innehållet känns stort och viktigt.
Därtill är Tremblay en duktig personskildrare och en mycket skicklig berättare. Miljön i de fem berättelserna är Montréal med omnejd.
Lise Tremblay uttrycker sig sylvasst
Uttryckssättet är sylvasst, ytterst korthugget och snudd på ordkargt, vilket gör att man som läsare bjuds in till delaktighet. Hon skriver ett språk som är rent och enkelt och på samma gång både uttrycksfullt och mycket nyanserat.
Berättelserna förs framåt glimtvis och i bilderna som pärlor på ett radband. Det är känsliga och själfulla berättelser och till synes lätt och verkningsfullt skapar hon en suggestiv atmosfär, som är lätt att förnimma och lätt att komma ihåg.
Trots det strama språket anar vi ändå de djupa känslor och innebörder som ligger dolda under ytan. Med stor psykologisk insikt borrar hon på djupet i några vilsna själars tragiska livsöden och det blir ganska märkliga berättelser, som ger mig en säregen men samtidigt mycket god läsupplevelse.
”Driftens väg” är en liten pärla
I titelberättelsen berättar den åldrande kvinnan att Éli var 45 år, när de träffades, medan hon bara var 30. Åldersskillnaden gjorde inget då, men betyder mera nu, när hon är 60 och han 75. En gång dyrkade hon sin älskade litteraturprofessor, men idag känner hon bara skam. Hon söker upp Constance, Élis första fru, vars liv hon förstört.
I berättelsen ”Det gamla Frankrike” berättar den åldrande kvinnan om sitt liv, som hon delar upp i tre delar: barndomen i Frankrike, äktenskapet och livet efter skilsmässan. Idag är hon svårt sjuk och döende och skriver ett sista brev till sin före detta man.
Hon längtar hem till sin barndoms Frankrike, som inte längre finns. Det här är den berättelse av de fem som mest av alla är fylld av ett stort vemod.
Lise Tremblay skriver både inkännande och fängslande och med en intensitet i språket som gör hennes texter väldigt fascinerande.
Det är nästan alltid en oerhörd njutning att läsa hennes böcker. ”Driftens väg” är en liten pärla på bara 115 sidor, men med ett, som sagt, stort och viktigt innehåll.
thomas@opulensforlag.se
