LYRIK. ”Håkan Sandells dikter är, trots den orostid i vilken de är skrivna, fyllda av visdom, värme och tillförsikt.” Det skriver Erik Bovin om poetens senaste diktsamling ”Under jagande moln”.
Under jagande moln av Håkan Sandell
Fri Press
Det är något speciellt med Håkan Sandells persona. Iakttagbart redan på klädstilen. Grandiost så det förslår. Mer än en gång har han poserat på ett porträttfotografi med långt bakåtkammat hår, vit kavaj och svart skjorta. En outfit som snarare för tankarna till italienska maffian eller popscenen än samtidspoesins trånga och svagt upplysta scen. Många i ”landet Jante” har nog retat sig på honom. Kanhända är han mera fredad från den sortens irritation och avund i Norge, där han bor sedan flera år tillbaka.
Sandell är en känslig betraktare
Men det är givetvis till dikten man går för att lära känna en poet. Så vem är han – poeten som nu är aktuell med sin tjugofemte diktsamling – ett slags poesins Björn Ranelid? Inte alls! Faktum är att Sandells poesi överlag är mindre självcentrerad än generationskamraternas diktning. I stället för att vara navelskådande är han en känslig betraktare vars poesi lyder under en humanistisk tappning av credot: Ecce homo (Se människan).
Om man får tro Jonas Thente, som han formulerade det i en recension av ”Begynnelser” (DN, 21/12, 2004), hämtar Sandell inspiration från ”barder, schamaner, druider, runmästare, profeter och heliga dårar”.
Visionära anspråk
”Under jagande moln” är andra delen i en trilogi som inleddes med ”Där våra floder rinner samman” (2024). Om den föregående delen tog sin utgångspunkt i vattnets element kretsar denna samling kring tid (uppfattad som vår samtid med glimtar av tillförsiktens blick riktad mot framtiden). Sista delen är enligt uppgift tänkt att gå i ljusets tecken.
Håkan Sandell anno 2025 skiljer sig inte nämnvärt från den poet som undertecknad stiftade bekantskap med i ”Skisser till ett århundrade” (2006) och ”Gyllene dagar” (2009). Sandells poesi bär fortfarande visionära anspråk och står således ännu i opposition mot allt som andas avförtrollning och förenkling.
En produktiv fas
När han 2020 gav ut den bastanta samlingsvolymen ”Urvalet så: dikter 1981-2020” var vi nog många som trodde att punkten var satt för hans författarskap. Det nya och allt annat än glada 20-talet har för Sandells vidkommande dock hittills utgjort en synnerligen produktiv fas.
Vad som hittills varit utmärkande för denna trilogi är en dragning åt det elliptiska utan att någonsin hemfalla åt minimalism. Trots att poeten i allt väsentligt är sig lik är det således tydligt att han slipat sitt uttryck, förtätat sin dikt. Smaka bara på dessa rader:
”Bara en fråga kvar för min del,
när även jag går till sista mötet,
skall döden öppna sig i kärlek?”
Sandells ordmåleri
I ”Under jagande moln” tecknar Sandell en oroväckande bild av vår samtid, präglad av ”innovation och nedgång”. En AI-revolution har som bekant inletts, en kulturell skymningstid råder samtidigt som konservativa och reaktionära krafter vinner terräng i samhället.
Ändå är det en njutning att läsa. Hans blick är inträngande och fylld av omsorg – likt en målares, en Gauguin eller van Gogh, skillnaden är att poeten målar med ord:
”- – – och varje dag efterföljdes snart av att
den sagolika kvällshimlen skimrade
i undergångsrosa med lila strimmor
och brandgula fält genom bilavgaser.
Liv, död, med bara frihetens skiljelinje,
rökröd skönhet, skönhet oöverträffbar,”
Sandells diktning kommer att stå sig
Sandell läser man dock inte bara för att han likt Baudelaire lyckas sila skönhet ur skymning och dekadens, utan lika mycket för att stå ut med den ovisshet som är lätt att stämpla som signifikativ för vår tid. Dessa dikter tycks vara utmejslade i en fast övertygelse om att det är möjligt att fånga vår tid utan att stirra sig blind på den. Samt att nästan allt annat är att föredra framför närsynta servettdikter. Helt rätt!
Jag börjar bli mer och mer övertygad om att hans diktning kommer att stå sig. Håkan Sandells dikter är, trots den orostid i vilken de är skrivna, fyllda av visdom, värme och tillförsikt.
info@opulens.se
