En viktig skrift om vår kringskurna frihet

FRIHET. Emil Siekkinen har läst en återutgiven essä, ”Skogen och friheten”, av Elisabeth Rynell och finner att det är en betydelsefull skrift som stärker det offentliga samtalet om frihetsbegreppet. Ytterst handlar det om vår krympta frihet och individens rätt att försvara naturen.

Skogen och friheten av Elisabeth Rynell
Förord: Håkan Sandell
Fri Press, 2025 (publicerad första gången 1987 i tidskriften I minne under titeln Det paketerade paradiset)

Vem erfar frihet?

Det torde bero på vad som avses med frihet.

I allt högre utsträckning uppfattas frihet som rätten att slippa begränsningar. Ursprungligen sågs dock frihet som något annat, och i den samtida vokabulären finns ord som antyder vad det rör sig om. Frände delar rot med fri, och fornnordiskan frjals har rötter i urgermanskans frijaz, som betyder älskad. Och de älskade utgjordes av den grupp som stod en nära – de man delade hus eller by med – och som var värdiga beskydd och rättigheter.

En gång i tiden hade det hela alltså inte att göra med självbestämmande i filosofisk eller politisk mening, utan det handlade om gemenskap.

Senare i historien skedde betydelseförskjutningar, och germanska variationer på ordet gick från att betyda älskad till att beteckna den som inte var träl – den som var ofjättrad och vars hals var fri (frijaz + halsaz).

Frihet som laglig rättighet

På 1600-talet började frihet att etableras som en laglig rättighet. När nederländaren Hugo Grotius försökte utforma krigslagar, utgick han från tanken att inte ens en besegrad fiende kunde behandlas hur illa som helst. Och om soldater hade rättigheter i krig, måste civila rimligtvis ha rättigheter i fredstid.

Grotius kom fram till att människor har naturliga rättigheter – rätt till liv, egendom, och personlig frihet – och att de styrande måste respektera dessa rättigheter. Individuell frihet var en väsentlig och naturlig rättighet – inte något som endast kung och kyrka kunde dela ut till några få utvalda.

Monarkins makt började strax att ifrågasättas, liksom de sätt på vilka monarkin begränsade medborgares friheter.

Grotius uppslag kom att inspirera såväl amerikanska som franska revolutionen samt modern politisk filosofi i Västlandet.

Friheten i Västvärlden

I den så kallade Västvärlden har frihet – i hyperindividualismens namn – i allt högre utsträckning kommit att innebära rätten att slippa all yttre inblandning. Vilket förstås är en omöjlighet. Nästan ingen är självförsörjande vad gäller mat, kläder, och husrum, och mycket av det människan behöver för sin överlevnad görs tillgängligt via kollektiva insatser.

Alla är beroende av leverantörskedjor vilka kräver statlig översikt, och i stora delar av världen betalas 30-40 procent av inkomsten i skatt i utbyte mot tillgång till detta samhälle.

Det kan dock vara svårt att känna lojalitet med ett samhälle som är så stort att det knappt ser individen, men som ändå försäkrar sig om att hon är närmast helt beroende av det.

Inte heller stora rikedomar skänker individen frihet. Fattigdom är ett fängelse, och den som äger mycket kan fråga sig om hon äger sina ägodelar, eller om de äger henne.

Elisabeth Rynells essä “Skogen och friheten”

I ett sådant samhälle kan en känsla av fångenskap uppstå. Men vårt samhälle, skriver poeten och författaren Elisabeth Rynell i essän Skogen och friheten, är ”bekvämt och behagligt att vistas i.” Ändå, menar Rynell, mår människan inte bra, och känslan av att vara ofri hör till det som skapar känslan av att må dåligt.

I essän berättar Rynell om hur huvuddelen av de i landet boende, innan Gustav Vasas tid, ”en gång haft mer rätt och att centralmaktens framväxt enbart inneburit rättsliga och politiska förluster för den enskilde.”

Förr om åren kunde den individ som i samhället inte ”fann tillräckligt skydd för sin rätt” gå till skogs.

Rättigheter, förklarar essäisten, ramar in friheten. ”Det är en följd av makten, medan makten är frihetens motsats.”

Detta är inte längre möjligt, menar Rynell, eftersom samhällssystemet ”genom sin ekonomiska och sociala struktur,” och sitt heltäckande väsen, hotar friheten.

Vad menar då författaren med frihet? Den inre upplevelsen ”av vad frihet är, är ofta klar och distinkt,” säger hon. Annat än i konst och diktning är det dock svårt att formulera vad det är. Rynell går med på att frihet kan följa vissa rättigheter, ”men det är inte givet.” Rättigheter, förklarar essäisten, ramar in friheten. ”Det är en följd av makten, medan makten är frihetens motsats.”

”Den största ofriheten,” är enligt författaren ”att inte kunna tänka sig ett annat.”

En jämförelse med “The Matrix”

Rynell beskriver alltså ett samhälle som påminner om det som skildras i filmen The Matrix (1999), där de förslavade inte inser att de är födda i träldom.

I denna berättelse återfinns frihetshjälten Morpheus, vars mål inte att nå individuell frihet eller lycka. Nej, hans mål är att omfamna sitt öde vilket utmärks av den roll han spelar i mänsklighetens frigörande. Det kan tyckas som om Morpheus ödestro berövar hans liv fri vilja och därmed (enligt vissa) mening, men det stämmer knappast. Morpheus vet att hans öde och framtid är bestämda, men de bestäms av Morpheus fria och därmed meningsfulla val.

I The Matrix och det samhälle Rynell beskriver har majoriteten berövats möjligheten att göra fria och meningsfulla val, och de flesta ser inget alternativ till den rådande ordningen. Men medan Morpheus är övertygad om att mänskligheten kommer att vakna, och att den mänskliga gemenskapen ska återuppstå, vittnar Rynell inte om någon sådan övertygelse i sin essä från 1987. Nu när den flera årtionden senare publiceras på nytt finns det ingen anledning att omvärdera inställningen.

Rynell ser alternativ för att stärka friheten

Hon påpekar dock att det ”finns en annan demokratisk tradition och en annan syn på den enskilde i vårt förflutna som är värda att utforska och diskuteras. Vi kan lockas av tanken på ett samhälle som hade något med gemenskap att göra, en gemenskap utan tvångsanslutning.”

Rynell säger alltså att det finns alternativ. Det finns alternativ vilka skulle kunna stärka befolkningens frihet och möjligheter att säga nej då stat och företag skövlar skog, driver på klimatförändringen, och förgiftar himmel, jord, och hav.

Parlamentet ser författaren som ett svagt substitut för ett äldre, bättre fungerande, och decentraliserat folkstyre, och de tillåtna sätten att protestera betraktar hon som otillräckliga. Samtidigt kan den som rör sig utanför lagen i sina protester räkna med stränga straff och terroriststämpel.

Staten är förstås väl medveten om att våldsamma protester är mer effektiva än fredliga protester. Kanske kan de rådande också veta med sig att de i dag terroriststämplade kan komma att bli de som styr i morgon.

Stärker det offentliga samtalet

Att Rynells röst nu åter hörs är tack vare poeten Håkan Sandell, som nämnde essän för sin bekant, bokförläggaren Bo Ranman (Fri Press). Ranmans intresse väcktes, och essän gavs ut på nytt – nu med förord av Håkan Sandell.

I sin inledande text säger Sandell att det Rynell sökt ringa in är ”individens frihet, frihetens gränser, avsaknad av dialog, vårt krympande rum som fria människor.” Och han fortsätter: ”Det känns som hög tid att låta hennes essä få återgå ut i cirkulering, gärna bland unga läsare.”

Trojkan Rynell, Sandell, och Ranman har i och med detta stärkt det offentliga samtalet i Sverige.

Hur många fler är redo att stärka individens naturliga rättigheter, individens frihet, med tankar, ord, handlingar?