Tyska vykort: Lübeck

Kultur.
Vykort från Lübeck. (Foto: Jesper Nordström)

HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Dagens vykort kommer från Lübeck.

På en och samma gata i Lübeck kan vi vädra och samtidigt bekräfta lite våra fördomar om begreppet “tysk tyngd”. På Mengstraße nr 4 ligger något så ovanligt som ett museum över en fiktiv familj, nämligen Buddenbrookshaus. Nå, det är även Thomas Manns födelsehus, denna skildrare av den bildade borgarklassen.

Hela tanken med ett kulturbärande skikt som var samhällets intellektuella avantgarde kan sannerligen ifrågasättas, men det fanns ett slags “noblesse oblige”-tanke att det hela bars upp av en en klass. Överhuvud taget ser jag ett problem med tanken “bildad borglighet” i en tid där ungmoderater i rosa skjorta vaskar champagne och de som ivrar för en litterär kanon sedan inte kan sin Selma Lagerlöf. När det gäller boktörst och en mer genuin beläsenhet som något man inte bara visar upp som fernissa är det mer korrekt att tala om en bildad vänster.

Men låt gå, om vi behåller tankefiguren att det fanns en kulturell klass till höger på den politiska skalan så kommer skuldfrågan i samband med nazismen rätt självklart i Tyskland.

I Manns senare författarskap handlar det ofta om en självplågande självrannsakan om hur ett så högstående land kunde släppa fram ett sådant barbari. Den tyska överklassen såg lite opportunt på Hitler. Visst ville han återupprätta landets ära och hans hårda linje mot fackföreningsrörelsen blev för de stora entreprenörsfamiljerna som Krupp en plånboksfråga. Men var den där Hitler ändå inte en lite löjeväckande skränfock? Läkarna, advokaterna och universitetsprofessorerna såg mer skeptiskt på honom.

Hur Tyskland såg på Hitler kan närmast sägas visa på en grundproblematik i Manns författarskap. Gamla pengar mot nya. Tradition gentemot förnyelse. Apolloniskt stram bildning mot robust handling. Det är inget unikt tema för Thomas Mann, snarare går det som en röd tråd genom mycket klassisk litteratur decennierna kring förra sekelskiftet.

Så förflyttar vi oss då från från Buddenbrookshaus till Schabbelhaus på nummer 48, restaurangen som bara funnits i 114 år. Ja jag säger bara, för åtminstone jag har en tendens att göra saker i Tyskland äldre än de är. En sådan här restaurang får en att tänka att det varit en ölstuga från i alla fall Kurfurstarnas tid.

Det har säkerligen funnits en konflikt mellan tradition och förnyelse även här på en restaurang som enligt egen uppgift tills dags dato bara bytt möblemang tre gånger. Fast traditionen att man blir mätt av portionerna i Tyskland håller de sannerligen.

Bilen utanför då? Det är en DKW junior årsmodell 1962. Det är lätt att tro att “D” står för Deutschland men det är Dampf. En bil sprungen ur det gamla ångkraftföretaget.

1962 hade man dock tagit ett språng framåt och lämnat tvåtaktsmotorn med oljeblandad bensin. Den teknik som Östtyskland fortsatte harva med i sin Trabant. Nu såg man framåt och detta var Tysklands svar på Volvo Amazon. En lagomsportig mellanklassbil för medelfritz som nu hade råd att gå på restaurang när hundåren var över.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Kultur

0 0kr