Tyska vykort: Café Kranzler

Kultur.
Café Kranzler. (Montage: Opulens)

HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska inblickar. Veckans vykort handlar om Café Kranzler i Berlin.

Johann Georg Kranzler startade sitt sötsaksimperium i Berlin på 1820-talet redan. Som son till en lantbrukarfamilj i Österrike hade han liksom både arbetsviljan och bakelserna i blodet. Men han hade redan snabbt stigit i både meriter och konsten att vara djärv och hålla sig framme. I modernt språkbruk skulle vi kalla det cateringverksamhet när han ansvarade för trakteringen på självaste Wienkongressen 1814 för att se till att blodsockret hölls uppe hos potentaterna när territorier och landområden efter Napoleonkrigen skulle förhandlas. För övrigt hade nog Polens representanter hellre velat få en kaka till i stället för att få se landet bli uppdelat som en kaka.

Nåväl, här blir Kranzler först bekant med den preussiske kanslern Karl August von Hardenberg och rekryteras senare på plats som kanslerns privata efterrättskock. Men han är djärv. Han bryter sig så småningom loss och startar 1800-talets främsta societetscafe, Café Kranzler, på Friedrichstrasse.

Här var det allmänt känt att konditorerna från Schweiz var allenarådande och det tisslades och tasslades rejält om denna galning, denna uppkomling som vågade ta upp konkurrensen. Adressen för kaféet skulle senare bli den samma som för Checkpoint Charlie men det hade tidigare flyttats under sonsonens ledarskap till paradgatan Unter den Linden.

En rolig detalj i det här sammanhanget är att fastigheten som den såg ut, innan den förstördes i andra världskriget, letat sig in som ett objekt i datorspelet Sim City.

Café Kranzler i nutid. (Foto: Wikipedia: Paul David Doherty (User:PDD) – ”Café Kranzler am Kudamm von oben”, Berlin.)

När Café Kranzler återuppstod i sin nutida inkarnation 1958 på Kurfürstendamm gjorde pressen en stor symbolsak av det. ”Nu finns det pengar till bakelser igen efter decennier av bröd och soppa”, löd en av kvällspressens ingresser.

Ja, en kaférörelse som sprungit ur fredsförhandlingar efter Napoleonkrigen, som haft samma adress som Checkpoint Charlie och det stora ödeområde med taggtråd och minor vid Berlinmuren har sannerligen historia i sig. Café de Flore i Saint-Germain-des-Prés i Paris må ursäkta.

Desto sorgligare att se vilken penibel turistfälla det blivit nu. Numera finns inte längre det klassiska Kranzler kvar då man sedan millennieskiftet endast finns kvar i den övre runda delen i det nya Kranzler Eck. Den tidigare delen på bottenvåningen innehas idag av klädkedjan Gerry Weber som behållit Café Kranzler som är byggnadsminnesmärkt.

Så när någon, en dag, vrider om nyckeln till Café Kranzler-byggnaden för sista gången kommer den förmodligen ändå att stå kvar. Och hoppas jag att någon institution eller något museum ser till att bevara den mycket typiska neonskylten. Typsnittet med dess kombination av elegans och lite vass fara var länge en eldskrift i natten som signalerade om ett mytologiskt Berlin.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Kultur

Tyska vykort: Dresden

HISTORIA. Jesper Nordström botaniserar bland gamla tyska vykort och ger oss historiska
0 0kr