Språklådan: Varför finns passiv form av verb?

SPRÅKFRÅGA. En konstig fråga kanske, men varför finns det något sådant som passiv form av verb? Jag menar någon måste ju göra det som verbet syftar på, ingenting sker väl av sig självt?/ Lars

Det var en fråga som tog mig lite på sängen. Om du räknat med ett torrt och mer språkvetenskapligt svar får jag nog göra dig besviken. I mina ögon handlar det nämligen främst om en stilistisk konstruktion när passivformen används. Det är som om fokus flyttas från vem som gör en viss sak och hamnar på själva skeendet. Det ger därmed ett slags  närmast nödvändig klang åt det som sker.

Uno Eng, en av de mer bortglömda Klarabohemerna var en mästare i det melankoliskt torra och lakoniska. Han började en av sina texter med meningarna ”Familj bildades. Mat åts.”

Det sprudlar inte direkt av passion och blodfulla viljestarka personligheter i det äktenskapet, va?

Då jag är med i min stadsdels byalag kan jag ta ett annat gammalt exempel från sanering och rivning och en skrivelse kring detta. Den lyder: ”Här bygges billiga bostäder för menlösa kvinnor.”

Det nämns inget om att det var en socialdemokrati som efter många manglingar fick igenom det, att det var den eller den byggentreprenören. Här blir det en ren upplysning för de personer som passerar byggstöket på trottoaren och kanske också en viss kollektivistisk ödmjukhet, att inte exempelvis skriva ”arbetarkommunen Malmö låter här uppföra…”