Karismatiska och androgyna, bortom könsstereotyperna

Kultur
Collage: C Altgård / Opulens.

FRIHET. Det är angeläget att inte infånga människor, oavsett kön, i påtvingade roller och att var och en får känna sig fria att utveckla Självet bortom fastlåsta stereotyper av typen Tarzan eller Jane och Barbie eller Ken, skriver Susanne Liljedahl.

 

Androgyna personer signalerar något bortom könsstereotyperna. Många har något annat, något queer över sig, i förhållande till den normerande dikotoma matrisen, där det som finns i den ena polen inte kan finnas i den andra.

Den antika myten om människan som söker sin andra hälft är en utgångspunkt i den queera musikalen Hedwig and the angry inch som nyligen spelades i Malmö, och nu befinner sig på turné med Malmö Opera och Riksteatern. Den har beskrivits som en utmanande käftsmäll mot könsidentitetens tankevärld.

Föreställningen om den androgyna människan är ett återkommande motiv i filosofin och litteraturen. Från Aristofanes tal i Platons Gästabud till exempelvis Mademoiselle de Maupin av Théophile Gautier, Orlando av Virginia Woolf och Tintomara i Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Inte sällan skildras motivet med starka erotiska spänningar. Mest aktuell är den radikala idé- och kärleksromanen Frankissstein av Jeanette Winterson. Nu rör det sig om flytande könsgränser och transgender kopplat till artificiell intelligens. Ett omtag på Mary Shelleys klassiska roman, i både samtid och framtid.

Många ikoner anspelar på det androgyna. Drottning Kristina, Marlene Dietrich, Greta Garbo, David Bowie, Madonna, Annie Lennox, Boy George, Conchita Wurst. Var och en med en milt sagt tvetydig persona som på ett sofistikerat eller spektakulärt sätt iscensätter och smälter samman maskulint och feminint.

Drottning Kristina som kallade sig Christine Alexandre efter förebilden Alexander den store, växte upp som en pojkflicka och vägrade underkasta sig rådande normer om kön, filosofi och religion. Det framgår inte minst av dramafilmen The Girl King som också rymmer den skälvande romansen och passionen med med La belle comtesse, Ebba Sparre. Touché!

Drottning Kristina svingade sitt svärd, både bokstavligt och bildligt. Paradoxalt nog abdikerade hon och drogs till katolicismen. En annan drottning greppade mikrofonen i postmodernismen så att hela Vatikanstaten skakade och utropade: blasfemi! Queen Madonna. Påvar, klerikalt sinnade och fundamentalister har verkligt svårt att förstå hennes mission och konstart. Inte oväntat fördömdes videon Like a prayer där hon kysser helgon och dansar bland brinnande kors.

Den okrönta drottningen var redan som ung androgyn och har blivit en rebell för flera generationer i nyskapande och i brytandet av förtryckande tabun och normer i konstens anda. Egentligen inkarnerar hon sig själv på scenen i de mest mångskiftande roller – glamorös skönhet, femme fatale, syndare och helgon, professor, bitch, kärleksspion, general. Express yourself förblir ett signum och denna Hbtq-kämpe och filantrop uppträder lika gärna med puderosa bh, designad av den avantgardistiske Jean Paul Gaultier, med kors och blingbling som svart Armani-kostym, klassiskt, cowboy, punk eller spets. Oförglömliga outfits, låtar och statements. Great contemporary art som inte avtar för att Madonna blivit äldre.

David Bowie en av vår tids mest lysande artister bytte också skepnader. Ofta med starka återkommande androgyna drag.

Madonnas senaste album, Madame X, recenserades av journalisten Per Sinding-Larsen. Sinding-Larsen beskrev albumet som en färgstark och rik musikal om Madonna själv och samtiden, men han fann även skivan bitvis bisarr och pinsam. Själv anser jag att hon är briljant och jag tycker även att hon är en fighter mot åldersdiskriminering. Madonna har egentligen aldrig varit rädd för att uttrycka sig och går i eldig klinch med Trump och vapenvåldet i USA, vilket återspeglas i hennes senaste kontroversiella musikvideo God Control, som innehåller raden ”People think that I’m insane, The only gun is my brain…”.

David Bowie en av vår tids mest lysande artister bytte också skepnader. Ofta med starka återkommande androgyna drag. Bland annat från Ziggy Stardust till The Thin White Duke. Något som konst- och modekritikern Dennis Dahlqvist fångat upp i Kulturnyheterna, han belyste även en personlig aspekt. Bowie hade svårt att identifiera sig med den rådande machonormen. Istället för att acceptera den gjorde han uppror och började uppträda på ett provocerande feminint sätt. Bowies rollfigurer implicerar att vår sociala identitet är konstruerad. Jag tänker mig att den sociala identiteten i det här sammanhanget refererar till könsroller och andra normer som skapats genom uppfostran, kultur och maktstrukturer och då i synnerhet de patriarkala. Såväl Queen som Bowie inkarnerar drömmar om en annan normalitet än den rådande.

Bowies Topp 100-lista över favoritböcker täcker in verk som A Clockwork Orange av Anthony Burgess, Divided Self av R D Laing och The Outsider av Albert Camus. I listan finns även Camille Paglias magnum opus Sexual Personae: Art and decadence from Nerfertiti to Emily Dickinson. Om västerlandets konsthistoria och hur olika persona uppstår, återkommer och utvecklas genom tiderna. Den världsberömda konstteoretikern med många djuplodade verk menar att det androgyna auran och strålglansen är en mix av maskulint och feminint och den androgyna personen ”does not fit cleanly into the typical of many masculine and feminine gender”.  Men paradoxalt nog bejakar Paglia stereotyperna och förnekar patriarkaliska förklaringsmodeller. Teorierna, och många utspel, är ofta laddade med motsägelser och framstår delvis som kontraproduktiva och högerinriktade.

Sett ur en psykologisk synpunkt kan det androgyna beskrivas i de jungianska termerna av anima (kvinnliga aspekter i mannens själ) och animus (manliga aspekter i kvinnans själ). Arketyperna är ömsesidigt beroende av varandra och kompletterar varandra i samspel, vilket tyder på självförverkligande och mognad. Så det är angeläget att inte infånga alla människor, oavsett kön, i påtvingade roller och att var och en får känna sig fria att utveckla Självet bortom fastlåsta stereotyper av typen Tarzan eller Jane och Barbie eller Ken. Friheten och rättigheten att få vara en en hel människa.

SUSANNE LILJEDAHL
SUSANNE LILJEDAHL

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Kultur

Slender

PROSA. I dag har vi nöjet att presentera en drömsk novell av