UFO-FENOMENET. Daniél Lopez Nelson reflekterar över ufo-fenomenet och dess betydelse i samtiden samt, inte minst, hur det skildras i filmens värld.
Steven Spielbergs första ufo-film, ”Närkontakt av tredje graden” (1977), hade premiär för nära ett halvt sekel sedan. Synen på oidentifierade flygande föremål som företeelse har förändrats avsevärt sedan dess.
Under större delen av de snart femtio år som passerat förblev allmänhetens inställning till fenomenet oidentifierade flygande föremål och interplanetär intelligens, som skildras i ”Närkontakt av tredje graden”, oförändrad. Men sedan hände något. De senaste åren har betydande förändringar ägt rum. Och när Spielberg återvänder till ämnet med en ny film som väntas ha premiär sommaren 2026 gör han det i rätt ögonblick. Sett till att den negativa laddning som tidigare omgav ämnet oidentifierade flygande föremål – och därmed antaganden om utomjordingar och utomjordiska farkoster – gradvis har börjat upplösas.
Förändringarna kan i första hand urskiljas i medielandskapet. Numera framhäver nyhetsmedier och streamingplattformar frågan som ett ämne som inte uteslutande är nöjesinnehåll eller avsett för att stimulera vår fantasi. Det sätts också i allt högre grad i fokus som sakfråga.
Både Netflix och Sveriges Television producerar innehåll som behandlar ämnet utan att förlöjliga det, och Dagens Nyheter och Sydsvenskan, i linje med andra nyhetstidningar, har återkommande saklig rapportering.
Ufo-fenomenet allt mer accepterat
I SVT:s dokumentärserie ”Aliens – striden om utomjordingarna” (2024) betraktas fenomenet genom den nya, toleranta (och opportunistiska) linsen. Det framgår tydligt i beskrivningen vilket ställningstagande som tas: ”Aldrig har ufo-frågan varit hetare och diskuterats så seriöst som nu.” I Sydsvenskans artikel Är ufon på väg att bli rumsrena? resonerar Daniel Helsing om förskjutningen i synen på ufo-fenomenet, från stigmatiserat till öppet diskuterat.
Begreppet UFO (Unidentified Flying Object) har tidigare tillämpats för att beskriva oidentifierade föremål på himlen, men för att understryka vetenskapliga och militärtekniska perspektiv, avlägsna förlöjligandets skugga och ge ämnet ökad trovärdighet har termen UAP (Unidentified Arieal Phenomena) anammats. På senare tid har även benämningen transmediumfarkoster tillämpats, då oidentifierade flygande föremål har observerats glida ner i havet – en kapacitet som skildrats på film i James Camerons ”The Abyss” (1989).
Vändpunkten, som banade väg för fördomsreduceringen, var artikeln Glowing Auras and ‘Black Money’: The Pentagon’s Mysterious U.F.O. Program i The New York Times från 2017. Som bland annat avslöjade det hemliga Pentagon-programmet Advanced Aerospace Threat Identification Program (AATIP), vilket undersökte oidentifierade flygfenomen, inklusive den så kallade “Tic Tac“-incidenten från 2004. Artikeln i The New York Times utlöste den första offentliga utfrågningen om ämnet i USA:s kongress. Den inleddes i maj 2022 och omfattade vittnesmål av militära tjänstemän om över 400 rapporterade UAP-observationer.
De två händelserna satte grunden för de synliga förändringarna i dagsläget och destigmatiseringen av ämnet. I efterhand kan man särskilt observera ett inträde för akademiska studier av potentiellt utomjordiskt liv, materiella spår och dessas påverkan på mänskligheten – ett erkännande av ufo-fenomenet på en institutionell nivå.
Professorn i astrofysik vid Harvard, Avi Loeb, driver exempelvis Galileo-projektet som undersöker oidentifierade flygfenomen och möjliga tecken på utomjordisk teknologi. Han har bland annat analyserat det interstellära objektet ʻOumuamua och lagt fram den kontroversiella hypotesen att det kan vara ett konstgjort föremål.
Ufo-fenomenet och andligheten
Diana Walsh Pasulka, professor i religionsvetenskap, är författare till bland annat ”American Cosmic: UFOs, Religion, Technology”. Hon utforskar hur moderna ufo-upplevelser och teknik påverkar samtida tro och skapar nya former av religion.
Pasulka menar att personer som rapporterar om upplevelser av bortföranden ofta genomgår en andlig transformation, liknande den som profeter eller helgon utsätts för efter möten med det gudomliga. Individerna ser följaktligen upplevelserna genom ett religiöst ramverk, där utomjordiska varelser upplevs som moderna motsvarigheter till änglar eller andra gudomliga gestalter. Vilket kan leda till skapandet av nya trosuppfattningar och, som följd, till nya religioner.
De senaste årets omfattande förändringar utgör en del av enormt informationsflöde. Och naturligtvis så skyms flödet av ett brus av konspirationsteorier och desinformation som misstänkliggör både stater och privatägda storföretag och beskyller dem för allt möjligt. Statsvetarna Joseph E Uscinski och Joseph M. Parent definierar konspirationsteorier i ”American Conspiracy Theories” (2014) som ”en förklaring av historiska, pågående eller framtida händelser som utpekar en liten grupp av mäktiga personer […] vilka agerar i hemlighet för sitt eget bästa och riktat mot det allmänna bästa som en huvudsaklig orsaksfaktor [bakom händelserna].”
Jung och ufo-fenomenet
Med fokus på psykologiska orsaker kan framväxten av ett konspiratoriskt tänkande tolkas som en kognitiv strategi för att reducera komplexitet, förenkla verkligheten och skapa begriplighet i världen. Den schweiziska psykiatern och psykologen Carl G Jung betraktade ufo-fenomenet – i synnerhet utomjordiska farkoster i himmelen – som projektioner. Avbildningar med ursprung i vårt inre som symboliserar människans längtan efter ordning; en längtan efter insikter om världen och det som förefaller känneteckna vår samtid: ojämlikhet, svält, fattigdom och krig. Kort sagt längtan efter insikt om vad som ligger bakom världens tillstånd.
Ojämlikhet och hemskheter har alltid förekommit. Det som däremot är unikt för vår tid är informationssamhället – ett system där vi ständigt omges av bland annat återgivningar av världens katastrofer, ofta i form av starka bilder, vilket intensifierar den existentiella oron. Den unika exponeringen för världsliga kriser understödjer Jungs teori, och utifrån hans teoretiska modell, anger den orsaken bakom människans tilltagande upplevelser av ufon. De representerar vår andliga kris.
Filmen ”Närkontakt av tredje graden”
I ”Närkontakt av tredje graden” skildras både det vi fruktar och omfamnar med möjligheten att av det skulle finnas utomjordisk intelligens på vår planet. Huvudkaraktären, elektrikern Roy, spelad av Richard Dreyfuss, lever i ett äktenskap utan känslomässig närhet. Försöken att återknyta kontakten mellan honom och hustrun, spelad av Teri Garr, är fruktlösa. Roy är drabbad av en andlig kris. Och det är i den situationen som han blir ögonvittne till en rymdfarkost på nära håll.
Strax efter upplevelsen börjar han att försumma sina samhälleliga plikter och sitt ansvar som familjefar. Idén om utomjordisk intelligens, en högre makt, tränger in och tar fäste i sinnet. Både barnen och frun – och även han själv – bevittnar, uppgivna och gråtande, hur han försjunker i sin nya besatthet. Och när Roy inte längre lever i enlighet med samhällets normer, avfärdas han som mentalsjuk av grannskapet. Hans frus största bekymmer är det normbrytande beteendet hos maken.
För hans inre syn dröjer sig en bild kvar. En bild av en skepnad han inte förstår innebörden av. Roy manifesterar den mystiska formen konkret i vardagen, i potatismoset han äter och raklöddret han rakar sig med. Spielberg använder den inre bilden som en metafor för idéer; hur de börjar som små abstrakta tankestrukturer och sedan växer sig stora och konkreta, med djup innebörd, och tar form i den fysiska världen.
Roy lämnar så småningom sin familj bakom sig och söker sig till platsen som har kommit att dominera hans sinne – utan att veta varför, eller vad som väntar honom när han väl kommer dit. Platsen är en klippformation som kallas för Devil’s Tower och har dykt upp på television, eftersom platsen avspärrats av den amerikanska militären i ett försök att för allmänheten hemlighålla den kommande kontakten med utomjordisk intelligens. Militären kablar ut lögner där de påstår att platsen är kontaminerad. En form av förevändning för att avlägsna alla från området.
Det vetenskapliga arbetet inom militären rörande Devil’s Tower drivs av den franska vetenskapsmannen Claude Lacombe, spelad av François Truffaut. Lacombe är inspirerad av den verklige ufo-forskaren Jacques Vallée. Att rollsätta François Truffaut blir en medveten parallell som speglar hans ikoniska status i filmhistorien med Jacques Vallées inflytande inom ufo-forskningen.
Utomjordingarna använder nämligen konsten som kommunikationsmedel.
Roy grips av militären och förhörs av Lacombe, en scen där Spielbergs syn på den egocentriska amerikanska självbilden synliggörs: ”I wanna speak to the man in charge,” kräver Roy. Varpå Lacombes underhuggare svarar: ”Mr. Lacombe is the highest authority.” Roy svarar med amerikansk exceptionalism som träffar en nerv i vår samtid: ”He isn’t even an American.”
Roy lyckas undkomma militärerna, och väl uppe på klippformationen smyger han sig in på det militäravspärrade området och blir vittne till ett spektakulärt möte, där ett flertal rymdfarkoster visar sig och bjuder på en storslagen uppvisning av ljus och ljud.
Utomjordingarna använder nämligen konsten som kommunikationsmedel. De samtalar genom musik och deras farkoster gör lekfulla, dansande manövrar. Under scenen skymtar dessutom J. Allen Hynek, en amerikansk astronom och professor som kom att bli en central gestalt inom ufo-forskningen. Han är mest känd som vetenskaplig rådgivare till det amerikanska flygvapnets utredningar Project Sign, Project Grudge och Project Blue Book.
När utomjordingarna landar och lämnar tillbaka människor som de fört bort under det senaste halvseklet, får ett fåtal utvalda militärer möjlighet att följa med dem ut i rymden. Roy anmäler sig frivilligt och kliver ombord utan att tveka. Tanken på att lämna sin familj bakom sig – kanske för alltid – tycks inte beröra honom, inte ens för ett ögonblick. Spielberg lägger heller ingen vikt vid detta i sin gestaltning.
I efterhand har Spielberg reflekterat över det beslut som Roy fattar, och sagt att han inte skulle ha låtit karaktären göra samma val idag. Han förklarar att det troligen beror på att han själv blivit äldre, har barn, och inte längre är lika extrem i sitt sökande efter svaren på livets mysterier.
Vår kunskap är inte absolut
Om det finns intelligent liv från andra planeter eller dimensioner på besök på vår planet är en fråga som förhoppningsvis kommer att besvaras inom en snar framtid. Men extraordinära händelser kräver extraordinära bevis. Vad vi redan nu kan konstatera – i en tid då ämnet tillåts diskuteras sakligt – är att det rymmer både möjligheter och utmaningar.
Möjligheterna ligger bland annat i att det vidgar vår förståelse av oss själva, vårt syfte och vår plats i universum.
Galileo Galilei förföljdes och dömdes till husarrest efter att ha försvarat den heliocentriska världsbilden – teorin att jorden kretsar kring solen. På 1600-talet betraktades denna idé som kontroversiell och stred mot den katolska kyrkans officiella lära. Galileis teori som då ansågs vara kätteri kom senare att erkännas som ett vetenskapligt faktum.
Kunskaps- och vetenskapsteori lär oss att kunskap inte är absolut, utan tillfälligt giltig. Det som i dag betraktas som sanning kan omprövas och ersättas av ny kunskap i framtiden. Därför behöver fenomenet ständigt sättas under vetenskapens lupp.
När det gäller utmaningar kring ufo-fenomenet handlar de främst om vad fenomenet hotar: etablerade sanningar – men framför allt trosuppfattningar. I en av Sveriges största filmsatsningar på ufo-temat, långfilmen med den något fantasilösa titeln ”UFO Sweden” (2022), anar man en underliggande rädsla för ämnet. Filmkollektivet bakom produktionen, Crazy Pictures, låter denna oro genomsyra berättelsen.
Regissören Victor Danell – som även är en av manusförfattarna – framställer fenomenet som något som ytterst bottnar i mänsklig vetenskap. De mystiska flygande farkosterna visar sig i själva verket vara resultatet av hemliga, avancerade forskningsprojekt.
Kanske är det ingen slump att filmen tar den här riktningen. En möjlig tolkning är att Danells kristna bakgrund kan ha påverkat hans val att undvika utomjordiska förklaringar, eftersom sådana skulle kunna utmana de läror som hans tro vilar på.
info@opulens.se
