Individen och förgängligheten

Konst.
Nadine Byrnes installation ”Sorgearbete” på Bonniers konsthall. (Foto: Jean-Baptiste Béranger)

KONST. Under speciella omständigheter kan två konstverk i samma utställning spegla sig i varandra, mer sällsynt är när två utställningar möter varandra. Andreas Engström har besökt två utställningar i Bonniers konsthall.

 

Sorgearbete och Världen är borta, jag måste bära dig
Bonniers konsthall i Stockholm
Utställningarna pågår t o m den 1 november

Nadine Byrne: Klädsel för resa längs med floden Styx. Foto: Ellen Broberg

Ett givande möte mellan utställningar går just nu att uppleva på Bonniers konsthall i Stockholm där huvudutställningen med namnet Sorgearbete möter den lilla utställningen Världen är borta, jag måste bära dig, curaterad av Mathilde Walker-Billaud, vinnaren av Bonniers Konsthalls curatorpris 2020.

I den mindre utställningen arbetar Susan Hiller i sina två videoverk The Last Silent Film och Lost and Found med kollage av utdöda eller nästan utdöda språk. Med berättelser och dikter fångas kulturer och språk i flyktögonblicket.

Det konkreta berättandet ställs jämte den abstrakta klangen då vissa texter sjungs och ljudet delvis visualiseras med ett slags spektrogram. Ett besläktat sätt att arbeta med kulturers arkeologi finns i Sky Hopinka tre videoverk med inspelningar av samtal och ljudande illustrationer av nordamerikanskt ursprungsspråk.

ANDREAS ENGSTRÖM
andreas.engstrom@opulens.se

 

 

Andreas Engström är musikvetare och verksam som kulturskribent, redaktör, curator och översättare. Specialområden är experimentell musikteater, ljudkonst och konst i offentlig miljö. Han håller ett extra vakande öga på vad som händer i Centraleuropa, Mellanöstern och Sydostasien, och har ett stort intresse för folk- och världsmusik samt subkulturer från hela världen. Andreas är bosatt i Berlin och är där redaktör för den tyska tidskriften Positionen. Texte zur aktuellen Musik.

Det senaste från Konst

0 0kr