VÄLSKRIVET. “Och grejen är att Outlander är extremt välgjord. Ett äventyrsdrama, en himlastormande kärlekshistoria och ett historiskt dramatiskt skeende i ett. Och Claire, som är 30+ när serien börjar är kapabel och genomgående ett subjekt”, skriver Anna-Karin Linder om TV-serien Outlander.
EXISTENS. “Jag samlar på skamliga tv-serier. Jag vill alltid ha minst en att följa när jag inte orkar koncentrera mig på för krångliga storylines eller behöva förfasa mig över våld och misär. Min senaste skamfyllda njutnings-serie heter Lucifer“, skriver Anna-Karin Linder.
TRAGEDI. “Att göra film av något så smärtsamt som ett nära begånget terrordåd eller katastrof kräver sin regissörsmässiga fingertoppskänsla. I värsta fall blir resultatet ett etiskt magplask, men där finns också exempel på respektfull skildrad filmterapi”, skriver Karolina Bergström.
SPANING. “Två minnesvärda dokumentärfilmer är Ai Weiweis Human Flow om den globala flyktingsituationen, där filmen avviker från det mesta i tävlingen i sitt intensiva allvar, engagemang, mångfald av berättelser från länder över hela världen som ger ett synnerligen omfattande perspektiv”, skriver Ingela Brovik.
SAMHÄLLSKRITIK. “Med utgångspunkt i en så extrem uppvisning av ren form, med en dramaturgisk kurva som bara är rörelser i rummet, lägger Fleischer grunden för en diskussion om vad som sker när hela yrkesgrupper blir överflödiga”, skriver Clemens Altgård.
TIPS. “Vi är vuxna med inkomster (förhoppningsvis) och mål och mening att köpa både streamingabonnemang och eventuell merchandise för det vi gillar. Så vad är bättre än att spela vår känsla av nostalgi och längtan efter en barndom som aldrig kommer igen?”, skriver Anna-Karin Linder.
MEDMÄNSKLIGHET. Vilket ansvar har vi egentligen för vår nästa i den digitaliserade samtiden? Karolina Bergström tittar närmare på bioaktuella The Square och andra filmer som sätter fingret på den etiska spiken.
PREMIÄR. “De är ärrade personer påverkade av det liv de levt, med djupa sår och trauman i bagaget. De har inga fladdrande mantlar, ingen episk vind i håret”, skriver Anna-Karin Linder.
När Hollywood ger sig på gamla tider skräckfilmer stavas skälet främst pengar. Men kan de arketypiska filmmonstren rentav ha en nytta i dagens samhälle?
