1880-talsdrama relevant för vår tid

Scen & film
Henrik Ibsens En folkfiende i nytolkning på Göteborgs dans- och teaterfestival  (foto: Arno Declair)

FESTIVAL. ”En suverän föreställning som med emfas gestaltar dagens läge med sin berättelse om historisk tid.” Ingela Brovik har varit på Göteborgs dans- och teaterfestival som avslutades i söndags och bland annat sett Schaubühne Berlins uppsättning av Ibsens En folkfiende.

 

“Tragedi utspelas ofta mellan olika tider, mellan gammal tid och ny värld. Tragedi är full av vrede och sorg, men innehåller inga budskap. Tragedin är en maskin för sorg, från de klassiska grekiska dramaerna till Hamlet!”

Så börjar filosofen Simon Critchley, professor vid New School for Social Research i New York samt flitig skribent i The Guardian och New York Times sitt samtal med moderator Kristina Hagström-Ståhl på temat Tragedin, grekerna och vi. Ett av många intressanta samtal inför publik under Göteborgs dans-och teaterfestival, den 14:e upplagan.

Det är fullsatt på Göteborgs stadsteaters Studion. En nyfiken publik som lyssnar på Simon Critchley, liksom på alla andra samtal och debatter under festivalen, som förutom i Göteborg presenterar dans, nycirkus och teaterresidens även på fem andra orter i Västra Götaland. I Göteborg finns ett imponerande konstnärligt urval av scenkonst på en rad olika scener, från Stadsteaterns stora scen till de fria teatergruppernas scener som Atalante och 3:e Våningen.

Till årets festival har två stora scenkonstkompanier bjudits in, Nederlands Dans Theater och Schaubühne Berlin, som skapar scenkonst i världsklass, var och en på sitt sätt, med skärpa, precision och passion. Schaubühne, en av många teatrar som gör Berlin till en av Europas mest intressanta teaterstäder, gästar Göteborgs dans-och teaterfestival med En folkfiende av Henrik Ibsen i bearbetning av Florian Borchmeyer och i regi av Thomas Ostermeier.

På Göteborgs stadsteaters stora scen spelas en intensiv föreställning på drygt två och en halv timme utan paus, med diskussion efteråt (när klockan närmar sig midnatt, men folk stannar ändå kvar). Ibsens drama från 1882 om doktor Stockman som arbetar på en kurort i södra Norge men misstänker att vattnet är förorenat. Han skickar in prover för analys vilka ger bevis att hans misstankar är sanna. Byns stolthet, kurorten vars vatten är den största inkomstkällan, måste nu undersökas och resultaten blir offentlig information i den dagliga tidningen Folkviljan.

Schaubühnes bearbetning av pjäsen gör Ibsens 1880-talsdrama relevant för  vår tid och Stockman, väl spelad av Christoph Gawendo, blir en visselblåsare mot de som har den politiska och ekonomiska makten, bland dem hans egen bror Peter. Men Stockman här har inte den traditionella status som tidigare uppsättningar av pjäsen jag sett. Här en mer sårbar man än en klassisk hjälte. Han snubblar över tvättkorgen, försöker hålla i sin baby samtidigt som han talar i mobiltelefon och grälar med sin fru (här spelad av Eva Meckbach).

Drastisk melankoli, som publiken skrattar högt åt, som fördjupar och komplicerar föreställningen. Då och då blir det avbrott, då Stockman och hans vänner spelar elgitarr och sjunger låtar (med relevanta texter). Musiken och sången blir ett slags Verfremdung, som hos Brecht, och skapar distans som ger publik och skådespelare perspektiv på berättelsen. En föreställning med stark närvaro i tid och rum som är mycket aktuell trots att Ibsen skrev sin pjäs 1882, då borgerskapet i Europa uppfann sig själv, som regissören Ostermeier sagt i en intervju här i Göteborg.

Efter de negativa reaktionerna hos makthavarna, hans bror politikern vill inte höra talas om nyheten och tidningens redaktör vill inte publicera hans artikel, blir Stockman av med jobbet på kurorten. Han förlorar sin bostad och sin status men sammankallar till ett offentligt möte. Stockman förvandlas från engagerad vetenskapsman till radikal revolutionär och vi i publiken får vara med på mötet. Flera av skådespelarna ställer frågor till oss, till exempel hur många i publiken som skulle rösta på Stockman om det vore val nu. Mer än halva publiken räcker upp händerna, medan andra ställer obekväma frågor till Stockman.

En suverän föreställning som med emfas gestaltar dagens läge med sin berättelse om historisk tid, samma frågor om moral och ansvar, då som nu.

INGELA BROVIK

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Scen & film

Våldsam hämndsaga

FILMVÅLD. Faktum kvarstår att filmen knappast är något för den känsligt lagda
Gå till Toppen