SOLIDARITET. På något sätt finns det i tragedin även en vacker läxa i medmänsklighet, den vi varit så snikna med tills vi själva drabbats. Att även vi här i Sverige kanske bara är en pandemi ifrån att behöva skramla med pappmuggen, skriver Daniel S Ogalde.
CORONATANKAR. Måste inte ett annat samhälle börja växa fram, skapas och formas, efter detta grymma och smärtsamt hårda stålbad i form av ett virus, frågar sig Crister Enander.
RADIOSERIE. Tyvärr har det på grund av rådande rekommendationer från Folkhälsomyndigheten uppstått ett hinder för Kultursnubben som annars tar tåget. Eric Cardelús kompenserar genom att lyssna på en radioserie om tågresande och järnväg.
ISOLERING. Att sitta i karantän för att rädda andra kan leda till livsfara och till och med död. Kanske är det därför jag inte är en av de som blir rasande över fulla uteserveringar och användandet av kollektivtrafik om man inte måste, skriver Amra Bajric.
SATIR. Det finns enligt Iodine Jupiter ett ämne som äter upp allt annat just nu. Idag skriver han följaktligen om ett virus och vad det ställer till med i samhället.
DRÖMMAR. Att staten samlar och kontrollerar biometriska data var skrämmande redan före coronapandemin. Lägger man därtill ekonomisk depression, fler och alltmer auktoritära stater, nationalism samt sofistikerad övervakningsteknik riskerar människan att skapa en häxbrygd som kan bli minst lika obehaglig som själva farsoten, skriver Sofia Nerbrand.
CORONA. “Nu kan vem som helst vråla och vräka ut sin oro, förskräckelse och panik, peka ut syndabockar och fuldissa myndigheter, baktala medicinska experter och håna politiker.” Erik Cardelús om att pandemidramatik inte är något nytt under solen men att världens befolkning, till skillnad från under digerdöden och svininfluensan, nu blivit sina egna medieproducenter.
BALANS. “Vi kan möta insikten om vår egen förgänglighet och sårbarhet med modet att insistera på vår mänsklighet och dess bästa sidor. För många har en tro på ett högre väsen varit en hjälp att undvika att brytas ner också i de mest extrema situationer”, skriver Mattias Svensson.
SATIR. Iodine Jupiter vänder sig till en nationalskald i denna oroliga tid och lyckas få ett möte med den framlidne visdiktaren på Gyldene Freden. Det blir ett samtal om reklam och produktplaceringar. Slutsatsen är att Evert Taube egentligen var en reklamkille.
