NYA TIDER. Äldre tiders brukstexter har en tendens att få karaktär av milt roande torr humor. Så har exempelvis Gunnar Ekelöf skrivit en roande och träffande essä om hur Cajsa Wargs kokbok kan läsas som milt absurdistisk poesi.
LITTERATUR. Vem får årets Nobelpris i litteratur. En poet, dramatiker eller prosaist? Kanske en mångsysslare. Jag tror på det senare.
STEREOTYPER. När första seriestrippen av Asterix publicerades 1959 hade Frankrike Algerietkrisen på halsen. Landets status som imperialistiskt “mittens rike” började vackla och Asterix var från början mer dagskommenterande humor.
FÖRTAL. Debattören och författaren Katerina Janouch har dömts för grovt förtal efter att hon twittrat om hur elever på en skola i Tierp tvingats bekänna sig till islam och därmed startade ett drev, av småsinta prudentliga högerextremister, mot lärare och rektor.
KONKRETION. Kan vi i alla fall vara överens om att denna valrörelse varit omväxlande enormt tramsig och i andra änden enormt fluffig?
Jean-Luc Godard, den störste (eller i alla fall näst störste, François Truffaut var nog ännu bättre) av den nya franska vågens filmskapare på sextiotalet har avlidit i Schweiz i hög ålder – om några månader skulle han ha fyllt 92.
GAYKULTUR. Det var med Rikard Wolff som med Pet Shop Boys. Behövde han verkligen ge ut en övertydlig “komma ut-sång”? Vem med minsta möjliga känselspröt förstod inte? Och en ännu viktigare fråga, vad spelar det för roll?
FILM. Så har då skådespelaren och regissören, med mera Anders Lönnbro gått ur tiden. För mig är han dock förknippad med endast en sak, hans rollprestation (som renderade honom en guldbagge) i den gamla kalkonklassikerfilmen “Lyftet” från 1978.
DUELLEN. Länge var duellen ett reellt inslag i Västerlandets kultur. Den som blev förolämpad förolämpade inte tillbaka, ty det var “bara ord”. Istället “kastade han handsken”. Idag kostar det intet (eller obetydligt) att tala illa om en motståndare; man lär inte bli utmanad på duell. Marcel Proust visar i À la recherche du temps perdu…
