ÅLDERDOMEN. Så beundransvärt att långt upp i hög ålder ha inte bara minnet utan också skrivlusten i behåll.
Här är några exempel: nyss kom en monumental biografi om konst- och arkitekturkritikern August Brunius (som dog knappt medelålders 1923 i perniciös anemi, den gången en obotlig sjukdom), skriven av förre förläggaren Per I Gedin som tidigare författat gedigna monografier om Karl Otto Bonnier, Isaac Grünewald, Verner von Heidenstam och om Karin och Carl Larsson. Han har sex år kvar till sin hundraårsdag. Hans gode vän Per Wästberg som är ännu flitigare är fem år yngre. Må de fortsätta! (Kjell Espmark som avled för kort tid sedan blev 92 och skrev nästan ända till slutet).
Nu aviserar Karnevals förlag Carl-Göran Ekerwalds ”Hugget i sten” som är hans tredje diktsamling (hans förälskade ”Sigridiana”, om Sigrid Kahle, kom för nio år sedan). Jag har följt hans författarskap från hans essäsamling ”Lotusätarna” från mitten av sextiotalet, och förstås den långa raden monografier om Shakespeare, Goethe, Celine, Horatius, Goethe och Nietzsche. Ett par av hans nyskrivna dikter kan redan nu läsas på förlagets hemsida, bland dem dessa underbara rader:
Ängeln mötte jag hos ett barn i en vagga.
Ett himmelskt leende som sa: »Va? Är du också här?
Vad lyckliga vi är.«
Hur gammal är jämten Carl-Göran Ekerwald, “skogvaktarens pojke” (som är titeln på hans minnen)? Han fyller nittionio den 30 december! Rubriken ovan? Ciceros skrift “Om ålderdomen”, skriven år 44 f Kr.
Ivo Holmqvist
