BÅDE OCH. Skönhet består i att världen i alla fall nån gång ger oss en flik av det omöjliga att få både och. “Men mamma jag vill ju ha piggelinglass värmd i ugnen”. Sen växer vi upp och inser världens logik och tyngd. Antagligen är det därför den formklippta grönskan är så arketypisk i trädgårdskonsten. Från Modulentvillans buxbom till Versailles bosquet; ordning och reda men det lilla friska individuella bladet ställer sig kavat på tvärs.
Eller andra generationens funkis på 50-talet som tog det närmast platonskt ideala formspråket men lät teglet och den mossbelupna betongen komma in som värme och humanism. Cafékedjorna har börjat förstå detta. De modernistiska kaffekopparna mot medvetet slitna skavankiga träbord. Eller rostiga industrilampor som motvikt mot din sterila excelldokumenttillvaro på silvrig laptop.
Ta ett djupt andetag för nu kommer tankehoppet. Tänk om det politiska samtalet kunde äga samma storsinthet i att ge både och. Både vision och integritet parad med nyfikenhet och öppenhet. Både saklig kyla och associativ avspändhet. Det vore sannerligen en hugsvalelse för själen. Visuellt verkar Jimmie Åkesson förstått mycket av denna psykologi; med sin dressmanuppenbarelse i blå dragkedjetröja, petroleumjeans och sitt vårdade skägg är extremhögerns partiledare den sluge gränsgångaren.
Jesper Nordström
