Författarporträtt: ”Alla har en egen historia”

Annons.
Andrea Kontros har nyligen utkommit med sin tredje roman Den förra sommaren. (Foto: Privat)

RELATIONSROMAN. Andrea Kontros släppte nyligen sin tredje roman Den förra sommaren på Visto Förlag. Precis som hennes tidigare böcker står relationer i fokus i den är boken, som är skriven som två parallella berättelser med oväntade vändpunkter.

Namn: Andrea Kontros

Ålder: 60 år

Bostadsort: Bor utanför Lund

Familj: Fem barn

Intresse: Natur, konst, dans, skrivandet

Den förra sommaren och Vilda nätter, heta dagar finns på Adlibris och Bokus, och kan lyssnas på som e-bok på Nextory och Readly, med flera.

Du utkom nyligen med din tredje roman Den förra sommaren, berätta!

– Det är en kärleks- och spänningsroman som handlar om en skild kvinna i 45-årsåldern som träffar en man via en dejtingsajt. Hon blir väldigt förälskad och förhållandet verkar bra till en början, men efter ett tag börjar han dra sig ifrån henne. Det väcker en slags panik i henne och rädsla över att bli lämnad och därifrån utvecklar sig historien, som får ett ganska tragiskt slut.

– Romanen är skriven som två parallella berättelser, där vartannat kapitel handlar om det som hände från början fram tills att någonting tragiskt sker och vartannat kapitel handlar om vad som händer efteråt, fram till ytterligare tragisk händelse.

Hur fick du inspiration till den här berättelsen?

– Den är en blandning av sådant jag har hört i verkliga livet och sådant som jag har fantiserat vidare på. Jag ville bygga upp spänningen genom att lägga in två parallella berättelser som var och en går mot någonting oväntat.

Även dina andra två romaner, Förlorad vid Medelhavet och uppföljaren Vilda nätter, heta dagar som kom ut för ett år sedan, handlar om relationer. På vilket sätt är det intressant, tycker du?

– Jag uppfattar mig själv som en väldigt känslosam människa, som känner och tänker mycket och är empatisk. Jag har lätt för att leva mig in i andra människors upplevelse och kallar mig humanist som tycker att alla människor är värdefulla. Alla har en egen historia och just mötet mellan människor kan bli väldigt spännande, beroende på vem den andra personen är. Relationer är också spännande för att de är föränderliga med tiden, någon som har varit väldigt nära kan få en helt annan roll i ens liv senare.

På vilket sätt speglas det i dina tidigare romaner?

Förlorade vid medelhavet är baserad på en kryssning jag åkte på, inte människorna eller situationerna men själva rutten. Jag ville gärna se och känna in de här platserna för att kunna skriva om dem mer trovärdigt. Den röda tråden i historien är ordet förlorad, man kan förlora någonting, bli förlorad i något och under kryssningens lopp förlorar nästan alla karaktärerna något eller någon. Alla karaktärer vecklar in sig i varandras liv på olika sätt under den veckolånga kryssningen.

Vilda nätter, heta dagar utspelar sig på Cypern, där jag var i en månad 2016 på en semesterort som hade sett sina bästa dagar under 80-talet. Byggnader, restauranger och diskotek påminde om de dagar då det hade varit ett blomstrande ungdomsliv där under somrarna. Jag började fantisera ihop en historia om en kvinna som hade varit på Cypern 25 år tillbaka i tiden och upplevt något hemskt där som senare har format hennes liv. Efter att hennes man plötsligt lämnar henne åker huvudpersonen Alexandra tillbaka till Cypern, dit hon reste med sin kompis Anne under 90-talet. Hon vill återuppleva platserna och tänka tillbaka på den hemska händelsen för att sedan kunna fortsätta med sitt liv. Allteftersom nystas historien upp, där både den dåvarande kompisen Anne och Alexandra blir inblandade i händelser som har samband med det förflutna.

– Det som är gemensamt för alla tre romaner är att huvudkaraktären är en medelålders kvinna. Ofta är hon lite lik mig, känslosam, nyckfull och egen. Jag uppskattar livet, vill gärna ha ett liv i kärlek och lycka och söker det på ett utmanande sätt.

Vad menar du med utmanande?

– Att jag kanske är lite mer livfull än konventionellt, det är själva livet som är det viktiga. Jag kanske inte hela tiden tänker på vad andra ska säga eller tycka utan försöker leva mitt liv efter mina egna premisser.

Du verkar hitta en del inspiration från ditt eget liv, hur stor del är sådant du själv upplever?

– Inspirationen från mitt eget liv handlar just om den här livfulla huvudkaraktären, som är en nyfiken och fantasifull dagdrömmare. Resten är sådant som jag har fantiserat ihop.

Finns det någonting särskilt du strävar efter i ditt författarskap?

– Ibland försöker jag att förmedla vissa budskap genom karaktärerna, låter de tänka tankar som jag har till exempel. Det kan vara tankar om livet och livets mening, hur vi behandlar våra medmänniskor och om hur dagens samhälle fungerar.

– Jag börjar mer och mer att se livet som en stor gåva. Alla människor och varelser har det bara en gång så jag tycker att man ska värna om livet, inte bara sitt eget utan om andras och inte bara människornas utan också om djurens och naturens liv. Att man är varsam och inte tar liv i onödan, tänker efter en gång till innan man trampar på en spindel. Jag tycker att det är viktigt att försöka se saker ur ett mer humant perspektiv och inte göra allting på rutin, både inom arbetslivet och i samhället överlag. I sjukvården blir man ett patientnummer, inom socialtjänsten är man ett ärende, men det finns alltid en människa bakom.

Jag läste att du har en stor dragning till natur och konst, hur skildras det i ditt skrivande?

– Jag återger naturen ibland, försöker skildra den med ord. Ofta skogen eller havet.

Du skriver även poesi, har du gett ut någonting?

– Jag har egenpublicerat en diktsamling, men den är inte tillgänglig via Adlibris eller så, jag har ett antal exemplar hemma. Min poesi består av tankar som dyker upp i mitt huvud som jag snabbt skriver ner. Ibland skriver jag en vers på en halvtimme, timme och ibland sitter jag och jobbar med det lite mer. När de första raderna är på plats och jag fortfarande känner mig inspirerad så jobbar jag vidare på det.

Behandlar dina dikter samma teman som dina romaner?

– Ja, det kan vara sådana punktvisa tankar. Vissa dikter handlar om kärlek och vad den ger, hur man känner för den vid olika tidpunkter. Ibland är den jättefin och ibland är den en sorg. Tankar om tiden och ödet, en massa saker som har med livet att göra.

Har du redan något annat skrivprojekt på gång?

– Ja, jag har något på gång. Min högsta dröm är att jag i alla fall delvis ska kunna livnära mig på mitt skrivande. Det räcker ju inte med att ha en bok utgiven, man måste få människor att veta om att den finns också. Skrivandet är en hobby på fritiden, men jag strävar efter att få kontinuitet och ge ut någonting varje år.

Hur hoppas du att din nya roman Den förra sommaren ska tas emot av världen?

– Som underhållning, men samtidigt finns det många tankar och känslor i den som kan beröra. Jag har försökt skapa spänning också så att läsaren förhoppningsvis undrar vad som ska hända härnäst, att man syftar till någonting som kommer senare i berättelsen för att hålla läsaren intresserad.

Namn: Andrea Kontros

Ålder: 60 år

Bostadsort: Bor utanför Lund

Familj: Fem barn

Intresse: Natur, konst, dans, skrivandet

Den förra sommaren och Vilda nätter, heta dagar finns på Adlibris och Bokus, och som e-bok på Nextory och Readly, med flera.

ELIN STADENBERG
elin.stadenberg@opulens.se

Det senaste från Annons

0 0kr