ROMAN. ”Trots, eller kanske tack vare, Lise Tremblays korta prosa är ”Judiths syster” en stor roman,” skriver Carolina Thelin.
Judiths syster av Lise Tremblay
Översättning från franska: Elin Svahn
Rámus förlag
Lise Tremblay skriver på kort, direkt prosa och hennes författarskap har liknats vid Alice Munros. ”Judiths syster” är den sjätte romanen som översatts till svenska av Elin Svahn på Rámus förlag. Det rör sig om vackra utgåvor i det lilla formatet.
Novellsamlingen ”Driftens väg” (2024) handlar till skillnad från ”Judiths syster” om kvinnor på ålderns höst och de odrägliga männen de dras med. Men annars är Tremblays teman de samma i det mesta hon skriver med sin skarpögda blick på klassklyftor, familjerelationer, kontrasten mellan stad och landsbygd och katolicismens stränga inflytande.
Berättaren i Lise Tremblays senaste roman är en 12-årig flicka som ska börja i högstadiet. Men nu är det sommarlov i det sena 1960-talets Kanada. Hon och hennes bästa vän, den jämnåriga grannen Judith, gör allt tillsammans.
Judiths storasyster Claire är den som alla deras samtal kretsar kring. Den coola Claire som gått vidare till finalen i en danstävling. Om hon vinner kommer hon att bli bakgrundsdansare på Bruce et Les Sultans avskedsturné. Detta är ofattbart stort för flickorna i det lilla samhället Chicoutimi, i norra Québec.
Åh, vad jag känner för berättarjaget! Hennes truliga och samtidigt hjälpsamma persona väcker både igenkänning och sympati. Det är hennes berättelse, hennes version av livet där att delta i en katolsk procession och att kolla in snyggingen under softbollmatcherna med Judith är sommarens höjdpunkter. Förutom att vara om sig och kring sig i Claires väl och ve så klart. För det visar sig att Claires liv inte blir den dans på rosor som alla hoppats på.
Vare sig Judiths eller berättarjagets familjer har det gott ställt. Själv sitter hon barnvakt för fickpengar. Berättarens både subversiva och kanske just därför bittra mor försörjer sig på att sy kläder på beställning. Kanske har Tremblay inspirerats av sin egen mor i skapandet av mamman; i dedikationen som inleder romanen skriver Tremblay: “Till mamma som gav sin revolt i arv till mig och till pappa som lärde mig berätta historier”.
Lise Trembley fångar barnets blick
Mellan raderna förstår man det hennes dotter inte ser – att mamman gör allt för att dottern ska lyckas med studierna och kanske på så sätt ta sig ur den förutbestämda klass hon fötts in i. Flickan däremot får panik över att varken mamman eller de slarviga bröderna städar upp efter sig och gör det själv för att inte behöva skämmas för grannarna. Jag känner med henne, det är hjärtknipande att läsa hur hon kämpar.
Den alltför långa sommaren tar slut. Berättarjaget ska börja i den avancerade klassen och läsa latin i en statlig högstadieskola, det är annat än den klosterskola hon tidigare tagit för given. Judith och hon verkar ha vuxit ifrån varandra. Nya klasskompisar – en ny tid?
Trots, eller kanske tack vare, Lise Tremblays korta prosa är ”Judiths syster” en stor roman. Hon fångar barnets blick på livet. Ett liv som till synes verkar oansenligt men rymmer så många ämnen och frågeställningar.
Redaktör Prosa & poesi
poesi@opulens.se
