ROMAN. Carolina Thelin konstaterar att Zabuzjkos “feministiska bibel”, romanen Fältstudier i ukrainskt sex, också har humor trots det dystra budskapet.
Fältstudier i ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko
Översättning: Irina Karlsson
Översättning av förordet: David Szybek
Diktöversättning: Mikael Nydahl
Norstedts
Om några veckor kommer Oksana Zabuzjkos senaste bok, essän Den längsta av resor ut på Norstedts förlag, i översättning av David Szybek. En text som hon kallar “En monolog riktad till det kollektiva väst”. Inför boksläppet av denna purfärska skildring av krig, flykt och exil, nu som då, släpper samma förlag en återutgivning av Fältstudier i ukrainskt sex från 1996 (på svenska 2006). Här med ett nytt förord av författaren själv, direkt riktad till de svenska läsarna.
Fältstudier i ukrainskt sex blev genast en succé i hemlandet och översatt på en mängd språk. Zabuzjko beskriver i sitt förord hur den upprörde kritikerna (som aldrig “upplevt en så arg kvinnoröst”. En “häxröst”) men älskades av fler och beskrevs som en feministisk bibel och en stridsskrift för det fria ordet. Under bokens 25-årsjubileum 2021 ordnades konferenser om hur boken förändrat det ukrainska intellektuella landskapet och på sociala medier diskuterades den intensivt. Zabuzjko förvånas över att boken fortfarande gör ett så starkt intryck och hur den fått nya läsare av en ny generation: “vuxna barn till de människor för vilka boken i slutet av 90-talet blev det oberoende Ukrainas dittills värsta litterära skandal och ersatte flera revolutioner som hade missats under sovjetregimen”.
Ja vem är då denna Oksana Zabuzjko? Få känner nog till henne här i Sverige vilket säger något om vårt anglifierade land. Men i och med kriget har även de litterära blickarna riktats mot vår granne i öst och förhoppningsvis kommer Zabuzjkos författarskap nu uppmärksammas av fler. Hon är född 1960 i Lutsk och är författare, journalist och filosof. Hennes verk rymmer allt från poesi, essäer, romaner till facklitteratur och frågor om genus och nationell identitet är något hon ständigt återkommer till.
Fältstudier i ukrainskt sex är en rasande monolog utan kapitelindelning och andningspauser. Tankarna leder till den polska författaren Dorota Maslowskas absurda roman Polsk-ryskt krig under rödvit flagga. Även här kretsar det kring nationell identitet i ett post-sovjetiskt landskap. Men till skillnad från Maslowska beskriver Zabuzjko den egna erfarenheten av att som kvinna utsättas för våld av såväl en man, en nation och av världen i stort. För som det står på bokens baksida: “Vad gör de ukrainska männen med de ukrainska kvinnorna? Samma sak som Sovjet och omvärlden gör med Ukraina”.
En ung litteraturvetare och poet, specialiserad på ukrainsk litteratur och som i mångt och mycket påminner om Zabuzjko själv, träffar en färgstark konstnär på en litteraturfestival. Passion uppstår och trots att hon redan från början ser varningssignalerna blinka oroväckande inleder de ett förhållande. Eller är det just därför hon faller? De är ju så lika: framgångsrika, geniala och temperamentsfulla. Det är de som ska sätta Ukraina på kartan igen med sin poesi och sina målningar. Men vi vet redan från bokens första sida att det går åt helvete för då sitter hon ensam i en sjaskig lägenhet i USA efter att ha brutit upp, lemlästad och tillintetgjord. Hon sökte en själsfrände men fann en sexist.
Hela romanen består av en monolog, en gästföreläsning på ett amerikanskt universitet, där jaget på speed berättar om kvinnan som, vilket man förstår efter ett tag, är identisk med henne själv. Det är förvirrande, jag blir distraherad och är tvungen att gå tillbaka i läsningen för att förstå vem det egentligen handlar om men fattar galoppen efter ett tag. Den minst sagt originella föreläsningen är en berättelse om ukrainsk identitet, diktaturens lobotomi på densamma, patriarkala strukturer och kvinnoförakt men också om kärleken till litteraturen. Den hetsiga monologformen driver handlingen framåt men frestar också på vilket gör att jag stundvis tappar fokus. Och det är synd på en berättelse som har så mycket att säga.
Under föreläsningen citerar hon sina korta dikter för publiken. De berör och lättar upp den annars kompakta textmassan. Det kan låta så här:
Res dig, kvinna, som ett pilträd. Grip efter luften.
Skjut rötter så djupt ner i sanden du kan, till vattnet i marken,
Gulag – det är när de kör upp en halvlitersflaska
mellan benen på dig – och sen börjar kalla dig “Ni”.
Vi är alla lägerfångar. I hundra år ska vi ha kvar detta arv.
Vi söker kärlek, och finner spasmer och kramper.
Gulag – det är när du ropar “o sorg, du min bittra” –
och ingen förstår ens på vilket språk du klagar.
Avlutningsvis är det ändå viktigt att påpeka hur Zabuzjkos “feministiska bibel” också uppvisar humor, det dystra budskapet till trots. Alla feminister är inte surfittor även om de låter som häxor.
poesi@opulens.se
