LYRIK. Det är spännande att se Eva Neanders hela poetiska register, skriver Anna Remmets som läst urvalet Död idyll & andra dikter.
Död idyll & andra dikter: Samlad lyrik av Eva Neander
Vendels förlag
Eva Neander föddes 1922 och ansågs vara en av 40-talets lovande unga litterära röster innan hon dog redan 1950. Hon hade då två romaner, en novellsamling och en diktsamling bakom sig. I Död idyll & andra dikter har Vendels förlag med Johan Jönsson som redaktör samlat dikterna från Död idyll och Lilla bror och lilla syster, den senare utgiven efter Neanders död, samt några dikter som tidigare endast publicerats i tidningar.
Första delen har verkligen en lämplig titel som förebådar de många kontrasterna i Neanders dikter. Här blandas motsatser som ”Vänskap i en flickrumssoffa” med ”äckel och olust” och ”fint och prydligt” med ”vilt begär” som i samlingens första dikt. Den som talar i dikterna är för det mesta ett ”jag” som berättar om olika känslor som skaver mot andra människor. Ofta är denna andra en (olycklig) kärleksförbindelse, men ibland rör det sig alltså om andra relationer, som vänskap.
Det är hursomhelst relationerna och jagets inre tillstånd som står i centrum: naturen fungerar i den mån den förekommer till stor del som ren liknelse för olika sinnesstämningar.
Neander rimmar friskt, som ”frost” och ”kost”. Ibland blir alla dessa motsatspar och rim klichéartade, till exempel när hon rimmar ”döda” med ”föda” men ofta fungerar det även när hon använder sig av dylika ”enkla” poetiska effekter. Här finns några riktigt bra bilder. Bland dessa fraser som ”Så minns jag / en barndom / vit spjälsäng / hårda flätor” och ”Jag trodde jag gråtit / mej från dej / fick lust att leka ett slag”.
Den andra, postuma, delen skiljer sig märkbart från den första. Rimmen är betydligt glesare. Dikterna är både mer surrealistiska och mer berättande. Såhär kan det se ut:
”/…/Men hon trycker pojkens hand / ser utan att se / _ _ / Bygden går förlorad / i blåsten / brister däruppe / — en tunn ballong”
Det finns ett drag av skrämmande saga:
”I lera har min styvmor dränkt mej / satt grodor för mina ögon / och kallar med onda fåglar”
Författaren till Lilla bror och lilla syster är en mognare och djärvare författare. Därför blir det extra påtagligt, och inte till deras fördel, när de tidiga dikterna som enbart publicerades i tidningar följer sist i samlingen. Det är dock spännande att se Eva Neanders hela poetiska register.
Urvalet i Död idyll & andra dikter visar varför hon tidigt var så lovande, hur hon hann utvecklas och att hon antagligen hade mycket kvar att ge om hon fått leva längre.
anna.remmets@opulens.se
