Veckans vax: Barnstjärnor från förr

VINYL. Den här veckan avhandlar Jesper Nordström fenomenet barnstjärnor från 1960-talet.

Ibland vill jag starta en ny akademisk karriär som hjärnforskare. Min avhandling skulle i så fall handla om varför man inte kan värja sig mot barnsång. Vad är det i sången som gör att vi får samma vårdande ömma känslor som när Sveriges Television förr i tiden körde pausprogram med gulliga rävungar?

Numera verkar det inte finnas så många 10-åringar som skivdebuterar och det har väl med hela medialandskapet att göra. Det finns inget stort samlande forum längre i stil med Hylands Hörna där någon bedårande elvaårig flicka sjunger sig rakt in i reptilhjärnan på medelålders föräldrar.

Numera har vi dock flyttat fokus till lillgamla ungar som bakar, lagar mat, har Youtubekanaler där de berättar om sina fiffiga lifehacks.

Barnstjärnor är klart underrepresenterade i min vinylsamling. Men å andra sidan har man en skiva med Heintje så är den genren täckt med besked. För utöver gulligheten i sig är det en solskenshistoria rakt igenom. Vill du lyssna på Heintje så börja med “Ich bau’ dir ein schloss” (1968).

I samma veva som han fick sitt kommersiella genombrott blev det omställningar, nerdragningar på fabriken där hans pappa jobbade. Så sonen blev för en tid familjens försörjare, en ekonomisk garant.

Heintje är fortfarande verksam som artist men verkar fortfarande främst rida på succéerna från barntiden. Med teknikens hjälp har han slagit en bro över decennier och gjort en duett med… sig själv!

Men jag har ytterligare något i genren barnstjärnor. Tar jag en titt i backen med sjutummare kan nämnas ”Onkel Lou mit Hansi”, som tyvärr flyger under Youtuberadarn. Hansis vuxenkarriär finns däremot i digitaliserade format. Till hennes bidrag till kulturvärlden bör också räknas att hon varit Jodie Fosters dubbade tyska röst i När lammen tystnar.

Men ni ser väl antagligen vad det handlar om för musik. En duo där ett barnbarn gnabb-duettsjunger med en morfar/farfar om hur man minsann inte får bete sig.

Kanske är detta som fenomen sett i ett större perspektiv något i samma stil som Saltkråkans Tjorven. Exempel på ett kom en ny era där barn fick ta plats och ha egna åsikter. 60-talet var decenniet när ungdom och naivitet började ta plats på en arena som dittills dominerats av stofiler.