RELATIVISERING. Polarisering är ett ord som används för att flytta fokus, för att relativisera bort ansvar, för att likställa sidor, samt inte minst för att framställa det som om skillnader är ett problem, skriver Nathan Hamelberg.
Eftersom Sverige i mångt och mycket beter sig som om det är USA:s 51:a delstat har stormningen av Kapitolium föga förvånande lett till en rätt uppskruvad debatt. Varje ord nagelfars, varje ordval synas, varje ordväxling med den minsta lilla potential att framställa någon deltagare i dålig dager gör sig påmind i dessa dagar.
Vad som sker i USA har självklart en enorm betydelse för Sverige oavsett om vi identifierar oss med USA eller ej. Men givet att svenska politiker och opinionsbildare i så hög grad tar ställning och närmast definierar sig utifrån vad som sker i USA – oavsett om de sett Trumps framgångar som en välkommen revolt mot det liberala etablissemanget och vill ha något liknande här eller om de ser Trumps vägran att släppa ifrån sig makten som en varning för vad som kan ske om högern utvecklas i mer auktoritär riktning – så blev stormningen något som omedelbart skulle förklaras på direkten.
Ett ord som började cirkulera direkt i vissa förklaringar var ”polarisering”. Upprorsmakarna vid Kapitolium agerade som de gjorde på grund av att USA polariserats, och sättet att undvika att något liknande sker i Sverige är att undvika politisk polarisering. Ofta är det samma röster som varnat för hur samhället kommer explodera av den trånga åsiktskorridoren – det vill säga att folk tycker för lika och konformt och straffas om de inte gör det – som nu menar att det är livsfarligt om folk tycker alltför olika om saker och ställs emot varandra.
Men polarisering är ett ord som används för att flytta fokus, för att relativisera bort ansvar, för att likställa sidor, samt inte minst för att framställa det som om skillnader är ett problem. Självklart är det ett problem om grupperingar bildas som på förhand avfärdar de andra som fiender i alla lägen, där alla samtal, all dialog och all debatt egentligen är mobilisering av den egna sidan snarare än meningsutbyte. Men när Sverigedemokraternas chefsideolog talar om polarisering och skyller den på Löfven är det ett illusionistnummer.
Att höra Sverigedemokraterna varna för polarisering är som att höra en mobbare säga ”sluta bråka”.
Vem som helst som kommer i kontakt med Sverigedemokraternas enorma medieapparat, nätkultur eller aktivism online har mötts av begrepp vars själva väsen är att polarisera och beskriva ett vi och dom, poler som man på förhand ska förstå samhällskonflikter i termer av. Motståndare är ”kulturmarxister”, ”vänsterblivna”, ”batikhäxor”, ”asylturister” och så vidare. Kanske allra fiffigast var det subtila bytet från att tala om ”sjuklövern” (svensk politik handlar om ett hycklande, enat politikeretablissemang mot folket, det senare företrätt av Sverigedemokraterna) till ”det vänsterliberala etablissemanget” (svensk politik handlar inte längre om ”sjuklövern mot Sverigedemokraterna” eftersom de senare ser Moderaterna och Kristdemokraterna som sin väg till makten och därför plötsligt friskrivna från demonisering – de är inte längre ”de andra” utan ingår i Sverigedemokraternas ”vi”).
Att höra Sverigedemokraterna varna för polarisering är som att höra en mobbare säga ”sluta bråka”. Men vet ni vad? Ibland är det bra att bråka. Ibland måste man till och med göra det. När det för bara några månader sedan ”bråkades” om LAS – när samhället var polariserat i fråga om arbetsrätten – så var Sverigedemokraterna tystare än på år och dar. Varför? Därför att den konflikten inte rimmar med den som de vill ska stå i förgrunden för debatten i Sverige.
Sverigedemokraternas bas är såväl företagare och överklass (vilka vill luckra upp arbetsrätten för att kunna öka sina vinster) som arbetare som är rädda för att förlora sina arbeten och sin trygghet. Att känna otrygghet är inte något direkt konstigt i dagens Sverige: välfärden har hål som en schweizerost, bostadsbristen är enorm och infrastrukturen eftersatt, till det ska läggas en ökande våldsbrottslighet i vissa utsatta områden. Men hur otryggheten kommer att uppfattas är beroende av vilka frågor som artikuleras, vilka debatter som står i centrum. Kring vad polarisering utgår ifrån.
nathan.hamelberg@opulens.se
