VÄLSTÅND. Sveriges ekonomiska välstånd är vårt eget verk. Vi har byggt och fortsätter att bygga det i (huvudsakligen) frivillig samverkan med andra, som ett (i huvudsak) fritt folk i en relativt öppen ekonomi. Ja, det är något att vara stolt över, en glädje att dela med andra och ett arv att utveckla och förvalta, skriver Mattias Svensson.
Att lyfta fram företeelser i historien som blivit föremål för nationell stolthet brukar ofta fokusera på fånigheter eller direkta förgripligheter: kungar, karoliner, vikingar. Härskare, plundring, mord och kuvande av andra folk. Ska det vara något att vara stolt över?
En del ger upp där och förkastar allt som har med nationell stolthet att göra. Andra försöker hitta något mer modernt att lyfta fram. Sveriges nationaldag firas till minne av vår regeringsform från 1809, för den som tycker att begynnande maktdelning är fint, och det är det förstås. Fler som är inne på den tanken skulle säkert svara demokratins genombrott och kanske särskilt införandet av allmän och lika rösträtt. Svårt att ogilla, även om entusiasmen även här ofta saknas. Ytterligare några andra går till naturen och de svenska viddernas särpräglade skönhet, kanske till skogen där vi kan söka vår eftertraktade ensamhet i trädkronornas sus. Fint det med, men att ha vacker natur är kanske inte så mycket till prestation.
Det i särklass främsta som har åstadkommits i vårt land nämns förvånande nog nästan aldrig i sådana här sammanhang. Låt mig därför säga att det finaste vi någonsin åstadkommit i vårt land är att bli rika.
Det är inte bara en fantastisk resa i materiella termer för alldeles vanligt folk, som förstås kan mätas i en flerdubblad BNP-utveckling. Det är också en resa i värdighet och status. När folk har pengar på fickan är det handelsmännen som får stå med mössan i hand.
Ingen annan förändring i vårt land är värd att räta på ryggen över som den som från 1800-talets slut tar vår befolkning från en överlag jämngrå och materiellt påver tillvaro från en generation till nästa, för de flesta som jordbrukare, för att knappt hundra år senare vara ett av världens rikaste länder.
Allt det har inneburit för de människor som fått uppleva resan, eller skörda dess frukter, är sådant vi lever med varje dag och därför tenderar att ta för givet: från stampade jordgolv till golvvärme, från mörker vid solnedgången till glödlampor, gatubelysning och reklamskyltar, från skomakare bliv vid din läst till allt fler varierande yrkesmöjligheter efter fallenhet och smak, från promenader till grannbyn till flygresor till sol, bad och kulturupplevelser världen över.
Det är inte bara en fantastisk resa i materiella termer för alldeles vanligt folk, som förstås kan mätas i en flerdubblad BNP-utveckling. Det är också en resa i värdighet och status. När folk har pengar på fickan är det handelsmännen som får stå med mössan i hand. I Sverige grundar sig många kända förmögenheter på att betjäna folkflertalet: Ikea och deras billiga, standardiserade möbler, Hennes & Mauritz med deras billiga kläder och om man så vill Spotify med gratis, eller i alla fall billig, musik. Kapitalismens enkla aritmetik gör att den som vill bli rik företrädesvis blir det genom att betjäna folkflertalet än genom att bli kunglig hovleverantör eller nischad mot ett exklusivt sortiment för överklassen. Ett mer demokratiskt ekonomiskt system än den decentraliserade marknadsekonomin finns inte.
Välståndsresan gjorde också Sverige bättre som granne och aktör i världen. Från att ha varit ett hot och en ständig plågoande för våra grannar såväl som för den inkallade befolkning som blödde, lemlästades och dog på slagfälten när kungar föll varandra i ryggen i fåfäng jakt på ära och plundringsbyte, blev vi från 1800-talet en handelspartner och vän. Till en början sålde vi smör och havre (den tidens bensin) till rikare länder, och kunde i utbyte låna pengar till vårt järnvägsbyggen och andra investeringar. Så småningom har vi sålt skogsprodukter, båtar och bilar. Vi är fortfarande ett rätt arrogant och löjligt självupptaget land i våra grannars ögon, men inte längre ett hot och dessutom är vi en pålitlig affärspartner.
Allt med denna välståndsresa har inte varit bra. Att medborgarrätt en gång hette pengar var en skamfläck. Vår villighet att förse den nazistiska tyska diktaturen med malm och kullager till mordmaskinen var också en girighetens dödssynd i bokstavlig bemärkelse, även om det var andra som fick betala. Pengar är inte allt, och alla sätt att tjäna pengar är inte affärer där samtliga inblandade parter tjänar något.
Sådana invändningar förtar dock inte att den generella välståndsutveckling som inleddes i Sverige med reformer för näringsfrihet, avskaffat skråväsende och friare handel med omvärlden varit det bästa detta land åstadkommit både för sin befolkning och för sin omvärld.
Andra länder har gjort liknande resor i det som Deirdre McCloskey kallar ”den stora transformationen”. Men alla länder kan känna stolthet över att själva ha byggt upp sitt välstånd, involverandet av allt fler av sin befolkning; arbetsföra män, kvinnor, invandrade som sökt sig till landet, precis som svenskar in på 1900-talet flyttade ifrån i brist på möjligheter till en dräglig tillvaro.
Adam Smith gav sitt nationalekonomiska storverk titeln Nationernas välstånd, för att det är vad det handlar om. Ett allmänt spritt välstånd, en vattennivå som lyfter alla båtar, kan bara skapas om alla eller i alla fall de flesta känner sig inbjudna att vara med och skapa och lyfta. Det var precis vad den industriella revolutionen gick ut på, vanligt folk började experimentera och upptäcka. Och vad mer: de började göra affärer vilket gav snabb spridning av alla nya upptäckter och uppfinningar.
För att bara ta ett exempel. Mot slutet av 1800-talet gjorde förbättrade transporter och ny teknik att is blev tillgängligt för att kunna kyla mat och dryck också i städerna. Matsvinnet minskade drastiskt och med den hungern. Nya sätt att servera maten blev möjliga, som det svenska smörgåsbordet, där maten nu kunde stå framme utan att förfaras. Ännu gladare blev folk av att kunna dricka iskallt brännvin och iskall punsch därtill. All denna kommers och idérikedom ur ett ursprungligt framsteg, precis som att folk i våra dagar hittat tusentals användningsområden för internet. Men allt bygger på att uppfinningarna är som smörgåsborden, tillgängliga och öppna så att många kan ta för sig och fler kan bidra.
Sveriges ekonomiska välstånd är vårt eget verk. Vi har byggt och fortsätter att bygga det i (huvudsakligen) frivillig samverkan med andra, som ett (i huvudsak) fritt folk i en relativt öppen ekonomi. Ja, det är något att vara stolt över, en glädje att dela med andra och ett arv att utveckla och förvalta.
mattias.svensson@opulens.se
