
PARADIGMSKIFTE. Den metamodernistiska viljan att genomföra en ”tyst revolution” och ett paradigmskifte kännetecknas i allt från synen på ekonomi och välmående till konst och litteratur. Vladan Lausevic har besökt den metamodernistiska festivalen Emerge Gathering som i år hölls i Ukrainas huvudstad Kiev.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
I slutet av september besökte jag Emerge Gathering i Kiev. Evenemanget samlade framför allt individer som är konstnärer, entreprenörer och aktivister. Det var första gången som jag fick uppleva en ”metamodernistisk festival”, eller rättare sagt en community med fokus på självutvecklade och meningssökande processer präglade av både teoretiska och praktiska moment.
Bland det mest intressanta under eventets gång var alla meditationsövningar och moment med fokus på självinsikt som genom spel. Syftet var att underlätta hur vi använder våra sinnen i samband med samspel. I början fann jag det tämligen utmanande men som en person med historia av koncentrationssvårigheter, dålig stresshantering och mycket impulsivitet upplevde jag till slut en stark känsla av harmonisk och sansad tillvaro samt gemenskap.
Det som gör Emerge Gathering väldigt unikt är framför allt idégrunden. Eftersom målet är att främja metamodernismen som ett övergripande metanarrativ och paradigm med syftet att mänskligheten ska gå vidare från det rådande postmoderna paradigmet. Enligt metamodernister som Hanzi Freinacht är fallet att postmodernismen som har präglat vår samhällsutveckling sedan 1960- och 70-talet med tänkare som Michael Foucault idag måste anses befinna sig i kris när det kommer till meningsfullhet och tillvaro.
Därför ligger lösningen enligt metamodernister i att idémässigt gå förbi postmodernismen men utan att återgå till modernismen. Som Björkman själv skriver i sin bok Världen vi skapar är fallet att postmodernismen med sitt ifrågasättande och fokus på sanningar som människans sociala konstruktioner kunde påvisa modernismens brister med tanke på rationalitet och vetenskap. Men samtidigt erbjöd inte postmodernismen ett tillräckligt och mer meningsfullt metaparadigm för mänskligheten eftersom postmodernismen fastnat i sin kritik av modernismen.
För att göra en lång historia kort, vill jag säga att människan är en meningsskapande och meningssökande varelse. Vår värld, hur vi än tolkar och skapar den, kan delas upp i den biologiska världen (vår kropp), den fysiska världen (våra fastigheter) och den sociala världen (våra idéer). I takt med ny evolutionär, teknologisk och social utveckling uppstår också nya behov, värderingar och intressen hos människor. Något som idag kan märkas när det gäller hur den politiska debatten förändrats i Sverige sedan 2015.
Människans behov av organisering, berättelser och meningsfullhet har bland andra historikern Yuval Harari skrivit om i sina senaste böcker. Att det finns människor, inte minst i Europa och Amerika, som idag upplever meningsproblem återspeglas inte minst i att Jordan Peterson anses vara bland världens mest inflytelserika intellektuella trots att han egentligen agerar mer som livstilscoach med råd till unga män att städa sina rum.
Till det intressanta hör också att metamodernismen tar sitt avstamp i hänvisningar till den moderna samhällsutvecklingen i Sverige just när det kommer till aspekter som postmateriella värderingar, föreningskultur och individens självförverkligande. Sådana idéer och tankar kunde man ta del av under Emerge men det gavs även möjlighet att praktisera den metamodernistiska utvecklingen i praktisk mening.
I mitt fall fick jag tillsammans med en konstnär från Portugal genomföra en medskapande övning där vi betraktade, och dansade för, varandra samtidigt som vi byggde upp en berättelse om vad framtid innebär. Detta gjorde vi i takt med en närmast sci-fi liknande musik i bakgrunden. På det sättet ligger metamodernismens fokus på att främja vår mänskliga civilisations framtid. Hanteringen av exempelvis klimatfrågan kräver både mer meningsfullhet samt global medvetenhet. Vi människor behöver hitta bättre sätt för att kommunicera och komma överens, inte minst genom symbolspråk.
Den metamodernistiska viljan att genomföra en ”tyst revolution” och ett paradigmskifte kännetecknas i allt från synen på ekonomi och välmående till konst och litteratur. För den som vill vara deltagande på en sådan resa rekommenderas varmt att besöka nästa års Emerge Gathering som kommer att äga rum i Berlin.

vladan.lausevic@opulens.se



