MÄSTERLIGT. Trude Marstein är mästerlig på att lägga samman små bitar i sitt berättande, till en enhet, en helhet. Med sin skarpa förmåga att iaktta mellanmänskliga relationer och det sammansatta hos varje människa, skapar hon ett bygge av vardagsdramaturgi, skriver Bo Bjelvehammar.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Jag hade så mycket av Trude Marstein
Översättning: Lotta Eklund
Albert Bonniers förlag
Den norska författaren Trude Marstein har gett ut fem romaner, en essäsamling och en barnbok och hon räknas som en av Norges främsta författare. Jag hade så mycket, som är hennes senaste roman kom ut på norska 2018 och nominerades då till det prestigefyllda Bragepriset.
Vi får följa Monika från 1973 till 2018, det görs olika nedslag i tiden, där vi får möta henne och hennes omgivning. Det infinner sig en lätt yrsel vid läsningen, på grund av mängden av personer och karaktärer. Det bästa är att hålla reda på Monikas familj, några av hennes vänner och låta alla män och älskare vara lite i bakgrunden.
Nu är detta inte helt enkelt, Monikas liv handlar mycket om att skapa nya plattformar för förälskelser och kärlekar. Några är högst tillfälliga, andra varar en kort tid och några kommer i repris. Monikas liv är upptaget av detta, en stor nyfikenhet på nya män, en lust att leva med någon annan, än den hon har för tillfället. Att längta efter något annat, något som hon inte har. Det är inte helt klart, vad detta det andra är, vilket innehåll det ska ha och vilken mening. Nu är hon upptagen av detta, denna självupptagenhet går ut över andra relationer. Förhållandet till dottern Maiken blir stundtals ansträngt och en nära släktings behov av hjälp ser hon inte. Möjligen ser hon det, men hon reagerar inte, inte heller agerar hon.
Trude Marstein är mästerlig på att lägga samman små bitar i sitt berättande, till en enhet, en helhet. Med sin skarpa förmåga att iaktta mellanmänskliga relationer och det sammansatta hos varje människa, skapar hon ett bygge av vardagsdramaturgi. Samtidigt går berättelsen, stundtals på tomgång. Skeenden och händelsekedjor upprepas, det tillförs ingenting nytt, och det är krävande eftersom romanen är på 461 sidor.
Stöd Opulens - Prenumerera!
Det är ändå Monikas liv som fångar läsaren. Hon har två systrar med stabila liv och yrkeskarriärer, som är utmejslade och fasta. Monika rör sig mellan olika arbeten som lärare, copywriter och frilansjournalist. Hon flyttar mellan olika boenden och miljöer. Männen som hon lever med, är olika på många sätt.
Det finns hela tiden en rörelse i Monikas liv, men samtidigt är hennes livsprojekt otydligt, hon känner sig ofta instängd och ofri och lever både i leda och tristess. Det gör att det vilar både en sorgsenhet och ett vemod över berättelsen.
Det uppstår en känsla, mer än en gång vid läsningen, av att Monika vill ha allt, alltid.
bobjelvehammar@opulens.se
