INTERNETLIV. “Bäste herr redaktör! Jag nödgas dessvärre konstatera att ni är ett jävla as.” Gammaldags analoga kommentarer hade naturliga ”stötdämpare” för aggressioner, kroppslig närhet, medan nätets snabbhet och distans skapat grogrund för vrede menar Ladislaus Horatius.
IMPROVISATÖRER. “Bach vände sig till kyrkobesökare, Händel till teaterbesökare. Bachs musik ärar Gud, Händels musik däremot präglas av världstillvänd festivitas. Bach riktar sig mot evigheten och Gud, Händel mot samtidens borgerliga publik”, skriver Björn Gustavsson.
UTSATTHET. “Hon läser, skriver och tänker tillbaka på sina uppväxtår, innan hon lämnade sin i drogmissbruk förlorade bror och gravt alkoholiserade mamma och flyttade till Stockholm”, skriver Carolina Thelin om Hanna Nordenhöks roman Asparna.
SKILJELINJER. ”Men vad är egentligen liberalkonservatism? Jag har aldrig ens hört begreppet förut.” Jag talade om moderaternas kris med en bekant, som man gör, och hon, som bara är normalt politiskt intresserad, var förvirrad.
KYRKOVALET. ”Svenska kyrkan skilde sig från staten år 2000, blev en fri kyrka. Detta är tydligen något som Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna inte har förstått”, skriver prästen Per Håkansson som kandiderar för Vänstern i Svenska kyrkan i valet på söndag.
TRAGEDI. “Att göra film av något så smärtsamt som ett nära begånget terrordåd eller katastrof kräver sin regissörsmässiga fingertoppskänsla. I värsta fall blir resultatet ett etiskt magplask, men där finns också exempel på respektfull skildrad filmterapi”, skriver Karolina Bergström.
TOMRUM. “Att försöka skapa ett icke, ge form åt mellanrummen i vår mänskliga existens. Tänjer man lite på begreppet kan det bli riktigt elementärt, då det pekar ut ett absolut ingenting och ett absolut allt på samma gång”, skriver Ida Thunström.
KYRKOVALET. ”Det är inte lätt att tala om sig själv som kristen när så många fortfarande upplever kyrkan som patriarkalisk, som organiserar sig hierarkiskt, enbart består av äldre men framförallt är fruktansvärt, fruktansvärt tråkig”, skriver Helena Myrstener.
KULTURDEBATT. För några veckor sedan skrev jag krönikan Pengar och pop med anledning av att Svensk Live och Studiefrämjandet Väst presenterat sin nya rapport Maktens musik – En vitbok om popmusiken och den svenska kulturpolitiken.
