KYRKOVALET. ”Det är inte lätt att tala om sig själv som kristen när så många fortfarande upplever kyrkan som patriarkalisk, som organiserar sig hierarkiskt, enbart består av äldre men framförallt är fruktansvärt, fruktansvärt tråkig”, skriver Helena Myrstener.
Har du röstat i kyrkovalet än? Tänker du rösta? Frågorna är förstås bara relevanta om du tillhör Svenska kyrkan. Över sex miljoner människor i Sverige är medlemmar i Svenska kyrkan. Av dem är cirka fem miljoner röstberättigade det vill säga är medlemmar och har fyllt 16 år eller gör det senast på valdagen.
Trots att så många är medlemmar är det få som röstar och vill använda sig av sin möjlighet att påverka kyrkans inriktning. Inte för inte kallas kyrkovalet för det glömda valet. Vad kan det bero på?
Det kan naturligtvis förklaras på många olika sätt. Alltifrån ointresse och soffliggare till dålig kunskap om nomineringsgrupperna eller för små skillnader dem emellan. En förklaring jag funderar på är om det glömda valet hänger ihop med svårigheten, trots medlemskapet, att våga närma sig begreppet kristen.
Att rösta, stoppa ner röstkortet och ta sig tiden att traska iväg till församlingshemmets vallokal, kan då i sig bli en slags bekännelsehandling som den enskilde inte kan stå för riktigt. Inte inför sig själv eller någon annan. Det blir liksom för stort och för mycket det hela!
Det är möjligt att det också finns med ett mått av genans. Någon sade att det kan vara svårare att komma ut som kristen än som gay. Jag tror att det är fel att jämföra, men fortfarande finns en pinsamhet kring att vara kristen. Allt för mycket av dåtidens moral eller väckelsekristendom klingar än idag mer eller mindre starkt hos människor.
Det är tråkigt och nedbrytande för till exempel unga kristna människor att Svenska kyrkan inte har lyckats vända bilden av att vara kristen. Unga människor behövs i kyrkan och de behövs i påverkansarbetet i kyrkan. Ungdomar som jag kommer i kontakt med berättar att det är svårt att stå för att de är engagerade i kyrka och kristna utanför kyrkans väggar. De lider av sekulariseringens konsekvenser: att religion hänvisas in i ett hörn när tillvaron delas upp i det profana och det sakrala, religion och vardag.
Det är inte heller lätt att tala om sig själv som kristen när så många fortfarande upplever kyrkan som patriarkalisk, är en arbetsplats där människor mår dåligt eller tillskansar sig förmåner, som organiserar sig hierarkiskt, köper ut folk till höger och vänster, enbart består av äldre men framförallt är fruktansvärt, fruktansvärt tråkig. Här har kyrkan mycket att arbeta med för att kunna erbjuda en kärleksfull, meningsfull och trovärdig gemenskap.
Självklart är det bara du som avgör om du ska rösta. Möjligheten finns där att påverka och vara delaktig. Du duger som du är. Ingen är färdig som människa eller kristen. Dessutom är det nog med att vara människa. Gud är inte kristen, Gud är Gud. Det kristna tänkandet gör det däremot möjligt att utforska Gud från en särskild punkt, från ett särskilt perspektiv. Ett perspektiv som kan fördjupa och vidga vår mänskliga horisont.
helena.myrstener@opulens.se
