Dela:

Bläddra per

Varför är det så tyst om förtrycket i Togo?

Bildcollage: Shakira Arif

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. ”Varför är förtrycket mot folket i Togo osynligt och oviktigt för resten av världen? Är inte alla människor lika värda?” Det undrar Shakira Arif, en pseudonym för en togolesisk kvinna som också är svensk medborgare.

Gnassingbédynastin har varat i 50 år. Folket i Togo är trötta på familjen och Faure Gnassingbé, nuvarande presidenten, har fortsatt att styra Togo på samma sätt som hans avlidna pappa. En regim som utmärks av korruption, girighet och förtryck.

Jag är dock frustrerad, ledsen och besviken. Vi har kontaktat flera organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter, samt svenska tidningar och SVT liksom kontaktpersoner med stort inflytande i Sverige som utrikesministern. Men ingen har svarat oss.

Jag och min man skickade ett mejl till Amnesty om att vi vill bilda en egen grupp med namnet ”Befria Togo”men ingen har hört av sig till oss. Ibland känns det som att vi talar för döva öron. Jag är väldigt besviken. Jag har hopp om att det kommer att ta slut. Allt som börjar har ju sitt slut, men hur många offer kommer det att kräva?

Vi försöker hela tiden hitta på olika sätt att få Sveriges uppmärksamhet och för att hjälpa Togo, men varje försök känns det som att vi hamnar i en återvändsgränd. Missförstå mig inte! Jag har inte tappat hoppet men jag beklagar att ju mer tiden går desto fler faller offer. Man vill hjälpa till så mycket som möjligt men samtidigt så känner man sig så hjälplös och maktlös.

De flesta i Togo fattiga och det är redan ett stort bekymmer, men på grund av familjen Gnassingbés förtryck är de också rädda för sina liv. Faure Gnassingbé har varit president i Togo i 12 år. Faure Gnassingbé är son till den tidigare presidenten Eyadéma Gnassingbé och tog över makten år 2005 efter att hans pappa dog i en hjärtattack i ett flygplan ovanför Tunisien.

Folket i Togo vill befria sig från 50 år av förtryck men presidenten klamrar sig fast vid makten till varje pris. Skjuter mot de som gör uppror och kräver sina mänskliga rättigheter. Arméns soldater bryr sig inte om folkets välbefinnande så länge de får sin lön. Världen blundar eller tittar på under tystnad. Faure Gnassingbé lever själv i lyx medan folket i Togo är fattiga. Faures regim har mördat hundratals demonstranter sedan år 2005. De flesta offer är barn. Den hittills yngsta var bara 9 år gammal och hette Abdoulaye Yacoubou.  Han blev skjuten i bröstkorgen och det finns bilder på offren i de sociala medierna men ingen har blivit åtalad för morden. Regimen har även fängslat och torterat många civila. Issifou Seidou är en politisk men också okänd fånge från Örebro. Han har suttit fängslad i Togo i  7-8 år.

Faure Gnassingbé är en maktgalen och tyrannisk diktator.  Jag försöker så gott jag kan skriva om folket i Togo. Men de stora nyhetsmedierna är selektiva. Alla nyheter om mord och förtryck borde hamna på förstasidorna kan man tycka. Och att det borde prioriteras oavsett vilket land eller vilket folk det gäller och inte vara avhängigt landets status. Jag har valt att skriva om de som man annars inte hör om på nyheterna, de som lider i tystnad. Vi har även startat en namninsamling som heter Faure must go. Där har jag lagt upp en slideshow  med information och bilder om offren. Det finns fler slideshows på min blogg. Hittills så har vi bara 43 underskrifter men målet är att Faure Gnassingbé ska lämna makten och bli åtalad för alla de brott mot de mänskliga rättigheterna som han har begått och att vi får val utan fusk och en begränsning av mandatperioder.

Jag är också medlem i Amnesty och nyligen fick jag det senaste numret av Amnesty Press. I den fanns ingenting om situationen i Togo. Varför är förtrycket mot folket i Togo osynligt och oviktigt för resten av världen? Är inte alla människor lika värda?

Shakira Arif