Dela:

Bläddra per

Det är upp till mig

MILLENNIALS. Vid ett lunchbord för några år sedan fick jag höra en iakttagelse som som slagit rot i mig. Det var mitt i sommaren 2015, vi diskuterade årets sommarpratare i allmänhet och Zara Larssons sommarprat i synnerhet.Då en i skaran vänder sig till mig och förundras över Zara Larson-generationen, också min generation, hur vi talar och vad vi väljer att betona när vi talar.

Min kollega pekade ut en mening ur Zara Larssons sommarprat. Zara sa; om jag vill göra någonting, då bara gör jag det.

Som vanligt när tidigare generationer ska tala om för de senare generationerna hur vi är och inte är så blev jag direkt skeptisk, men lyssnade artigt. Samtidigt som det brinnande intresset hos min kollega väckte en nyfikenhet hos mig. Hon sa. Det intressanta är vad Zara Larsson väljer att betona.

Zara säger; om jag vill göra någonting, då bara gör jag det.

Och eftersom jag själv är uppvuxen i brytpunkten mellan generation y och z som båda går under beteckningen Millennials så var jag hemmablind och förstod inte direkt vad min kollega tyckte var anmärkningsvärt.

Tills hon fortsatte, om min generation skulle säga samma mening skulle vi troligtvis säga;
om jag vill göra någonting, så bara gör jag det. Betoningen skulle inte vara på jaget, utan på handlingen.

Det här uppslukade mig helt och hållet. Oavsett om antagandet stämde eller inte så kändes det så logiskt: Självklart vad det så.

Millennials är den digitala erans generationer, våra föräldrar är födda i babyboomen mellan 1940 och 1964 och har hela tiden sett världen utvecklas till det bättre. Vi föddes med lärdomen att vi kan bli vad vi vill. Samtidigt som nittiotalskrisen hälsade oss välkomna till den här världen.

När det var tid för oss att börja etablera oss både på arbetsmarknaden och i samhället kom finanskrisen, den globala kris som anses vara den värsta finansiella krisen sen det stora depressionen på 30-talet, med den största ungdomsarbetslösheten i modern tid.

Så millennials, den digitala erans barn, generationen ego, jag-generationen. Med näsan i den smarta telefonen och halva livet på internet. Vad är utmärkande för oss? Jo, vi är mer benägna att spara pengar, vi tar mindre risker, bor längre hemma och har mindre sex än generationerna innan oss. Troligtvis för att en egen bostad är svår att få tag på, det sparas till bolån och sex och kärlek är någonting som en inte orkar ta tag i mellan det två extrajobben, det egna företaget och studierna.

Generationen som drömmer om att få tiden och orken att laga middag hemma en vardagskväll, istället för halvfryst vegetarisk lasagne framför jobbdatorn i en micrad plastlåda.

Så tillbaka till lunchbordet den där sommaren för två år sen. Är inte skillnaden i hur vi betonar meningen uppenbar? Det två generationer innan oss har haft högkonjuktur, visst kanske inte allt har varit en dans på röda rosor trots socialdemokratiskt herravälde. Men skyddsnäten har funnits där, jobben har funnits där. Det man har behövt göra är att just göra det.

Så har det inte sett ut för millennials. Nya CV:n skrevs på nätterna och delades ut under dagarna. Men samhället och företagen lyste fortfarande med sin frånvaro, förutom när de sa att vi var lata och otacksamma.

När formen för hur vi känner till att bara göra hade förvandlats till en återvändsgränd behövdes den stöpas om, vår generation blev en jag-generation. För det var i inte längre bara att göra. Det var ingen som guidade dig längre, du behövde komma på vad exakt du kunde göra. För om inte du gjorde det skulle du bli stående i återvändsgränden. Vi må kanske vara jag-generationen men vi är också den generation som knyter ihop världen på ett helt unikt sätt. Vi är också den hoppfulla generationen och den generation som vet att det är upp till oss att fixa det som generationerna innan oss såg mellan fingrarna med.

BIM ERIKSSON

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Bim Eriksson