Dela:

Bläddra per

Innehåll från: januari 2018

Ett förlorat tillfälle

ÄNGSLIGT. ”Ingen verkar ha haft någon tilltro till publiken, inte heller till materialets egen kraft att fängsla. Det är märkligt, för ämnet är i grunden fascinerande: människor som under svåra förhållanden valde att ta steget ut i det okända”. Gustaf Johansson om Bye bye, Sverige.

Bespara oss personkulten

KAPITALISTER. ”Verklig makt rör sig och växer helst i skuggan, lite utanför offentlighetens dömande ljus. Med Ingvar Kamprad, som dog nu i helgen 91 år gammal, var det lite annorlunda”, skriver Amra Bajric.

Det vardagliga inger ingen trygghet

KUSLIGT. ”Detta grepp förstärker den kusliga känslan av att iaktta något som pågår bortom den av människor kända världen. De relativt korta verserna med sina många långa, flerdelade ord är täta, kompakta och slingrande som skogen”. Anna Remmets recenserar Erik Vernerssons debutverk.

Hågkomster när fascismen växer

FÖRINTELSEN. Den 27 januari är den internationella minnesdagen. Carolina Thelin har läst Vi kommer snart hem igen, en skildring i serieform om sex överlevare och deras familjer.

Medryckande och befriande lättsamt

TIDSUPPFATTNING. ”Bokens huvdsakliga tema är vår tidsuppfattning som skeende eller illusion, och våra försök att förstå, mäta och dela in den. Einstein och hans relativitetsteori spelar sin roll i berättelsen och det gör också de slumpmässiga möten som kan förändra öden”, skriver Elisabeth Brännström.

Förintelsens minnesdag

UNDANTAGSTILLSTÅND. ”Auschwitz var en del i ett mycket större Förintelsemaskineri som syftade till att skapa den nazistiska nyordningen, där det inte fanns plats för judar, där befolkningen i de slaviska länderna blott skulle utgöra en arbetskraftstyrka i herrefolkets tjänst”, skriver Gregor Flakierski.

Ett levande språk bortom stelnade klichéer

MEKANISMER. ”Vi måste istället lära oss se det ‘som ligger i öppen dager’, skriver Moi, lära oss lyssna på vad människor faktisk säger och skriver. Det är där verkligheten finns, det är den platsen vi läker och skadar varandra på”. David Zimmerman om Toril Moi.

För allt gott vi i detta liv kan skapa

AFRIN. Det var trettioett år sedan, luften vibrerade av stridsplanen, och historiska minnesplatser, hem och hus brann ännu en gång. Efter år av inbördeskrig och sedan krig mellan grannländer föddes jag i mitt dåvarande hem i iranska Hamedan.