TIDSUPPFATTNING. “Bokens huvdsakliga tema är vår tidsuppfattning som skeende eller illusion, och våra försök att förstå, mäta och dela in den. Einstein och hans relativitetsteori spelar sin roll i berättelsen och det gör också de slumpmässiga möten som kan förändra öden”, skriver Elisabeth Brännström.
Den stora utställningen av Marie Hermansson
Albert Bonniers (2018)
Marie Hermanssons nya roman Den stora utställningen inleds 2002 på ett demensboende i Göteborg, där nittiotvårige Otto inte längre har någon kontakt med sin samtid. Han har istället valt att tillbringa den tid han har kvar i det förflutna. Närmare bestämt 1923 då jubileumsutställningen i Göteborg är i full gång och han och hans lilla, egensinniga åsna Bella är ett av utställningens mest populära inslag. Tidens gång har förlorat sin betydelse och Otto är nu för evigt tretton år, trots att speglarna på boendet visar något annat.
Den tid han leder oss tillbaka till saknar inte beröringspunkter med vår egen samtid. En strejk har blossat upp bland Göteborgs hamnarbetare och antisemitismen har börjat dra in som ett oväder över Europa, men trots alla orosmoln dominerar framtridstron i den moderna staden Göteborg och jubileumsutställningen myllrar av både attraktioner och entusiastiska besökare.
En av huvudattraktionerna är den nyblivne Nobelpristagaren i fysik, Albert Einstein. Einstein är bjuden till Göteborg för att hålla tal, något han måste göra för att få ut sina prispengar. Beslutet har försatt honom i ett dilemma. Hans privatliv är trassligt, han hotas av högerextremister och vågar knappast lämna sin våning i Berlin och det är med skräck som han sätter sig på tåget som ska föra honom till Göteborg. Einsteins oro visar sig vara helt befogad och något händer på vägen till utställningen som kommer att skrämma upp honom ännu mer, men också leda till ett positivt möte som för alltid kommer att förändra en annan människas liv.
Under tiden har det unga pennskaftet Ellen, som är överlycklig över sitt första jobb som volontär på utställningens egen tidning, Lejonet och Kronan, blivit vittne till något märkligt hemma hos sin pappas faster, nämligen hemliga möten dit en egendomlig tysk gäst, Paul Weyland, är bjuden. Samtalen på fasterns små bjudningar verkar röra sig lite väl mycket runt Albert Einstein och det dröjer inte länge innan Ellen förstår att Weyland planerar ett mord på Nobelprisvinnaren. Hon bestämmer sig för att ta ärendet till polisen och beslutet blir också ett första steg mot en kärlekshistoria med den unge, ambitiöse polisen Nils Gunnarsson.
Genom att låta Otto leda läsaren in i en högst levande värld lyckas Marie Hermansson utmärkt med att ladda sin roman med 1920-talets dofter, smaker och synintryck, samtidigt som vi får ta del av åldrandets och demensens svåra problem. Bokens huvdsakliga tema är vår tidsuppfattning som skeende eller illusion, och våra försök att förstå, mäta och dela in den. Einstein och hans relativitetsteori spelar sin roll i berättelsen och det gör också de slumpmässiga möten som kan förändra öden. Det kan ju ibland vara så enkelt att klockan går ”fel”, eller att tåget blir försenat för att ett liv, helt otippat, ska vända sig i en helt ny riktning.
Marie Hermanssons sätt att skildra de här svårlösta frågeställningarna som vi nog alla ibland funderar över, är medryckande och befriande lättsamt. Språket är milt humoristiskt, bedrägligt enkelt och fyllt av tidstypiska referenser som för läsaren otroligt nära den tid då den huvudsakliga handlingen utspelar sig. Välskrivet och underhållande med en stor dos allvar i botten.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
