Littestraden: 2 dikter av Per-Erik Cassel

Prosa & poesi.
Per-Erik Cassel, Gaza, religion, dikter, prosa & poesi, skrivande, skrivprocess, lyrik, poesi, dikter,
Illustration: C Altgård / Opulens.

LYRIK. I den här veckans utgåva av Littestraden publicerar vi två dikter, ur en kommande diktsamling av Per-Erik Cassel.

Per-Erik Cassel bor i Österbybruk och började skriva poesi i juli 2023. Han satt hemma i växthuset med datorn i knät och skrev omkring tjugo korta böner som samtliga började med ”Gud” och slutade med ”Amen”. Efter det fortsatte Cassel att skriva dagligen, ibland rasade det bara ut dikter ur honom men oftast fick han slita med dem. Han var förundrad över att han fortsatte och hela tiden rädd att det bara var en psykos som skulle gå över och att orden till slut skulle sina. Men nu, ett halvår senare, tror Cassel inte det längre, han skriver och kommer att fortsätta skriva.

Under skrivandet har Cassel funderat på offer. Hur man i alla tider, i alla länder och i alla religioner har offrat ‒ människor, djur, drycker, växter och annat ‒ till sina gudar. Om människor som offrar sina medmänniskor och sina fiender. Om det allra yttersta offret, när man offrar sig själv i en sista desperat handling för att få till stånd en förändring. Om fäderna som ville offra sina barn Isak och Jesus. För vad? Och nu då. För vad offras alla dessa tusentals människor?

Nu är vi glada över att få presentera två av Cassels dikter: Vi red ner till Gaza ur den kommande diktsamlingen och Rafah, en helt ny dikt på samma smärtsamma tema. Så här beskriver han tillkomsten av dem: ”Vad gör man med sin känsla av hopplöshet inför det cyniska skådespel som försiggår framför ens ögon och den likgiltighet med vilken världssamfundet och vårt eget lands ledare låter bli att hantera det? Man skriver om det!”

De kursiva bönerna i slutet på andra dikten är delar av en judisk, en kristen och en muslimsk bön.

CAROLINA THELIN

 

Vi red ner till Gaza

Vi packade ihop och red ner till Gaza City
där lämnade vi våra saker;
recepten till de små turkiska efterrätterna
våra kläder och psalmböckerna
skjutvapnen och allt vi inte längre ägde
blockflöjten, färgpennorna.

Vi lämnade allt vid hästarna
och gick ner till stranden
där fäste vi våra kroppar i betongfundamenten
stadigt fastgjutna i jorden.

Bomber kreverade överallt omkring oss
och staden förvandlades snabbt till ruiner
men solen gick ner i havet varje kväll
precis som den alltid gjort.

Vi hade kommit till det tredje templets förgård
platsen där man bereder offren
i början sjöng vi sånger om Isak och Jesus
men senare låg vi bara tysta och betraktade havet.
Det sista jag minns är att du frågade något om hästarna
du tänkte på hästarna!

 

Rafah

Men redan innan röken har skingrats
och dammet lagt sig som en svepning över de döda
dyker det upp nya barn som från ingenstans
och efter en stund sätter de igång att sjunga
alla våra gamla sånger
för vi hade aldrig lärt oss någonting
hur skulle vi kunna lära oss
vi hade aldrig något val
vi är ju människor
så vi sjunger
ända till slutet
medan granaterna regnar överallt omkring oss
må han som stiftar frid i sina höjder låta frid råda över oss och över hela israel
herre jesus kristus guds son förbarma dig över oss
i guds, den nåderikes, den barmhärtiges namn
allāh vare lovad och prisad.
Amen.

<b>PER-ERIK CASSEL</b><br/>info@opulens.se
PER-ERIK CASSEL
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Prosa & poesi

0 0kr