Historisk fäktning i Umeå

ÅTERSKAPANDE. Under andra helgen i april samlades historiska fäktningsklubbar i Umeå för ett evenemang som kallas för “Masters of the North”. Det var en chans för dem att fäktas och dela med sig av sina tolkningar av de historiska fäktningsmanuskripten.

I en idrottshall i Umeå samlades över 30 personers från Gävle till Luleå. Med sig hade de stålsvärd och skyddsutrustning som påminner om de olympiska sportfäktningsdräkterna men som är betydligt färggladare och robustare. Knappt hade salen hunnits fyllas innan två fäktare ivrigt tog plats i mitten av hallen. Det ekade i hallen då deras klingor möts.

Mattias Brännström som är huvudinstruktör för Umeå Historiska Fäktskola och arrangör för Masters of the North förklarar vad HEMA, en förkortning av Historical European Martial Arts, handlar om:

– Det vi försöker göra är att titta på gamla manuskript. Det finns gamla skrifter av historiska fäktlärare från 1300-talet och framåt där de beskriver fäktning för elever. Vi tittar på dessa dokument och försöker följa dem. Det är vad HEMA är och sedan är det också en modern sport, säger Brännström.

Hur mycket är det en sport och hur mycket är det en historisk eller kulturell forskning?

– I min mening så ser jag ingen konflikt mellan de två. De är båda sakerna samtidigt och de går hand i hand och boostar varandra, säger Brännström.

De vapen ni använder är de historiskt korrekta eller är de moderna?

– Det är lite knepigt. Eventet handlar om långsvärd och typiskt när vi fäktas använder vi något som heter Federschwert. Det är väldigt likt de träningsvärd som de hade under den här epoken och som de beskriver i manuskripten. De är lite modifierade för vår tid. Till exempel för hållbarhet, våra tävlingar, våra kroppslängder och alla möjliga olika saker. De avviker litegrann från originalen, svarar Brännström.

Medan han berättar om HEMA hörs det flera gånger jubel i bakgrunden efter att någon lyckats göra en häftig teknik. Ibland är det för att någon gjort en stilren attack eller att fäktarna hållit igång en lång utväxling av attacker.

Vid ett tillfälle rusar två av dem in på varandra och börjar brottas. Det slutar i en nedtagning där de båda ligger på golvet dränkta i svett. Med ett leende reser de sig upp och kramar om varandra.

“Folk är trevliga som fan”

Det är omöjligt att inte se kamratskapet mellan deltagarna. Varje sparring inleds och avslutas med ett leende. Det är en gest som präglar evenemanget.

– Det är en otroligt öppen community som är otroligt välkomnande. Det var en av de saker jag slogs av när jag började med HEMA. Hur öppet och välkomnande det är för alla, säger Mattias Brännström.

– Det känns som att det finns en nyfikenhet och det kanske är en skillnad från andra traditionella kampsporter att det är mycket mindre dogmatiskt. Det finns en utforskar-anda som är väldigt rolig tycker jag, säger Olle af Klintberg, tränare för Järvsö Historiska Fäktförening.

Josefin Bohman, tränare för Frost HEMA i Luleå, berättar om sitt första HEMA-evenemang där hon deltog i turneringen Swordfish. En turnering som ofta ses som HEMA-klubbarnas VM.

– Jag såg att det var så fruktansvärt lite tjejer som hade anmält sig i dampoolen så jag tänkte att jag kan väl skriva upp mig på den då. Och sen så kommer vi till platsen och vi skall checka in. När jag säger mitt namn tittar en tjej upp och sen flyger hon över disken och greppar tag i min flattell så här.

Bohman greppar tag om min krage.

– “Är det du som är Josefin Bohman!?” och jag bara tänker shit har jag glömt betala eller har jag förolämpat dig eller någonting? Och hon bara: “Du är den andra svenskan som ska ställa upp i långsvärd för damer!” Det var Julia Yli-Hukka som även vann det året. Hon var redan jätteduktig och känd men hon var ändå sådär: “Åh gud vad kul med en ny människa, jag har aldrig sett dig!” Hon satte standarden litegrann för vad HEMA-community är.

Livliga diskussioner och föreläsningar

Utöver att de fäktas med varandra så håller även klubbarna föreläsningar tillsammans. Efter lunch drar de fram bänkar och sätter sig i ring runt Mattias Andersson från klubben Gävle HEMA som håller en föreläsning om “Hur, när och var?” och även svårigheterna med att jobba med källmaterialet.

– Jag försöker arbeta med att skapa en bra tolkningsgrund att gå efter. Personligen tycker jag om att jobba med systematiska ramar för att tolka teknikerna. Det kan vara svårt ibland eftersom vi inte alltid förstår eller kan alla variabler eller bakomliggande faktorer, säger Mattias Andersson.

Under föreläsningens gång hoppar flera deltagare livligt in i diskussionen och bidrar med sina egna tankar och tolkningar. Skratt ljuder när någon nämner hur ett av manuskripten beskriver duelleringsreglerna: “Mannen är halvt nedgrävd i ett hål med ett svärd medan kvinnan får röra sig fritt med en stridsklubba som är en tjock sten nedstoppad i en lång tygstrumpa.”

– Vi har många klubbar här i Norrland och även fantastiskt duktiga instruktörer med jätteintressanta idéer. Det kändes värt att samla dem här och lära varandra. Det har varit superkul att se allting ta form, säger Mattias Brännström.

Alexander Olsson