PERSPEKTIV. “Det är ju så det är med sevärdheter. Byggnader, monument eller rentav bilder som stora delar av världen matats med och som fått ett mer allmängiltigt innehållsfilter. Vars ursprungliga mening eller värde glömts eller tappats bort någonstans på vägen”, skriver Ida Thunström.
“Det handlar om färgexplosioner i en besynnerlig samklang eller hänsynslösa kollisioner. Dukarna glöder trots svärtan där.” Opulens Melker Garay ställer just nu ut sina akrylmålningar i Stockholm. Vi bad Joanna Persman, ej redaktionsmedlem men konstkritiker i bland annat Svenska Dagbladet, besöka utställningen.
MYTBILDNING. “Denna höst har pasticherandet tagits till nya nivåer på Malmö Konstmuseums utställning Show and Tell – att visa och berätta. Trots att allt möjligt stiger upp ur magasinen härbärgerar Malmö Konstmuseum en gåta som får anledning att lyftas, och det har med Carl Fredrik Hill att göra”. David Zimmerman om utställningen.
UTSTÄLLNING. “Fotografierna här är lätta skildringar av ljusa sommardagar, färgerna är urblekta och det finns en känsla av skör oskuldsfullhet i bildurvalet. De är värdefulla på sitt sätt men också det som är det problematiska med utställningen”, skriver Krister Löfgren om Hanna Modighs utställning.
MODEIKONER. “Vissa kanske tycker att mode är enbart ytligt och onödigt men det är inte fallet i Frankrike. Här betraktas yrket ytterst seriöst och modeindustrin ser till att hantverk som annars hade försvunnit fortlever”, skriver Anne Edelstam.
BILDKONST. “Rineke Dijkstra har för vana att hålla igång en konversation med dem hon fotograferar medan hon ställer upp sin kamera och sedan plåtar, i en omständlig procedur,” skriver Ivo Holmqvist om den internationellt uppmärksammade fotografen som precis vunnit Hasselblad-priset.
LJUDKONST. ”Med några av den internationella ljudkonstens tunga namn har man med klang arbetat med platsers atmosfär, identitet, historia och förhållandet mellan att höra och se”, skriver Andreas Engström.
OMSTÄLLNING. “Utställningen som det reklamerades för hade inte ställts i ordning, arrangerats, hängts upp eller ombesörjts, nej – den hade KURATERATS. En människa som fixar sådant kallas inte längre en utställningskommissarie”, skriver Ivo Holmqvist.
MAKT. “Marianne Lindberg De Geer använder blicken. Överallt i utställningen har man ögon på sig. Och som alla vet har blicken makt. Även självporträttet där hon avbildar sig som man är ett exempel på hur konstnären bearbetar ämnet makt”, skriver Maria Johansson.
