FÖRNUFTET. Ibland ser man bara det som är, andra stunder det som inte är i det som är, så att det som är försvinner. Så livsnödvändig denna dubbelhet är, den förtröstan en annan värld kan ge. Istället – nuet som livets tempel, impulserna, lusten som vägvisare, ”självförverkligandet”.
LIVSÅSKÅDNING. “Tvivlet växte och slog rot i hjärtat där tron skulle ha etablerat sig. Tvivel är numera min första respons, tvivlet är inbyggt i mig”. I veckans essä skriver Gunnlaugur Magnússon om chocken att som barn tilldelas djävulens nummer 666 på ett kristet sommarläger och att därefter sakta förlora barnatron.
TRONS KRAV. Melker Garay om att låta mysterier förbli mysterier.
NATURALISM. “Vi behöver förlika oss med att det kvittar stjärnorna lika om någon är född eller död, med att ingenting i världen kan tala om för oss vad som är rättvist, gott och vackert”, skriver Peder Palmstierna.
SLUTREPLIK. Evolutionsteorin är liksom allt annat en del av ett större sammanhang, menar Christian Wåhlander i sin replik på Peder Palmstiernas debattinlägg i torsdags.
SLUMPTEORI. “Om världen är skapad för oss, då har vi fått vår plats i den på nåder. Om vi däremot vuxit fram ur den på naturlig väg, då har vi fått den i arv av våra framgångsrika förföräldrar”, skriver Peder Palmstierna.
SAMVERKAN. “På någon nivå händer det något med Jorden – och med allt levande. Och jag tror att alla mänskliga kunskapsfält måste samverka för att kunna tänka bortom det som begränsar oss. Här tror jag att litteraturen och retoriken kan öppna för analogier”, skriver Lis Lovén.
GUDSTRO. “Den som saknar en religiös tradition med ett fast ramverk och en beprövad begreppsapparat har inte mycket att hoppas på. Gud finns visserligen överallt hela tiden, men ändå som det verkar mer i kyrkan än till exempel på Gekås i Ullared”, skriver Patrik Stigsson som läst Joel Halldorfs nya bok.
BALANS. “Vi kan möta insikten om vår egen förgänglighet och sårbarhet med modet att insistera på vår mänsklighet och dess bästa sidor. För många har en tro på ett högre väsen varit en hjälp att undvika att brytas ner också i de mest extrema situationer”, skriver Mattias Svensson.
