LYRIK. I dag presenterar vi tre dikter på temat corona. Livet har inte varit sig likt under denna märkliga vår. Vår gröna planet “förlorade plötsligt fotfästet” och förvandlades till “Ännu ett Aniara” skriver Charlotte Thèrése Björnström.
KRIS. Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver om en tidningsbransch i kris och om magasinets avvägning mellan att kunna nå ut brett och överleva ekonomiskt.
CORONATANKAR. Måste inte ett annat samhälle börja växa fram, skapas och formas, efter detta grymma och smärtsamt hårda stålbad i form av ett virus, frågar sig Crister Enander.
ISOLERING. Att sitta i karantän för att rädda andra kan leda till livsfara och till och med död. Kanske är det därför jag inte är en av de som blir rasande över fulla uteserveringar och användandet av kollektivtrafik om man inte måste, skriver Amra Bajric.
CORONAKULTUR. Lisa Bjurwald har läst en högaktuell bok om den pågående pandemin, Smittans tid av Paolo Giordano. Hon konstaterar att författaren är som bäst när han nördar in på sitt specialområde, fysiken.
CORONAVÅNDOR. Varje kväll klockan åtta applåderar och tutar folk till stöd för landets vårdpersonal.
CORONAKULTUR. Det tycks ha blivit en ny folksport att hamstra toapapper. En irrationell reaktion på en pandemi som skakar om samhället och som kommer att förändra det. I dag skriver Mathias Jansson om wc-papprets roll i konsten.
SATIR. Det finns enligt Iodine Jupiter ett ämne som äter upp allt annat just nu. Idag skriver han följaktligen om ett virus och vad det ställer till med i samhället.
DRÖMMAR. Att staten samlar och kontrollerar biometriska data var skrämmande redan före coronapandemin. Lägger man därtill ekonomisk depression, fler och alltmer auktoritära stater, nationalism samt sofistikerad övervakningsteknik riskerar människan att skapa en häxbrygd som kan bli minst lika obehaglig som själva farsoten, skriver Sofia Nerbrand.
