Suverän gestaltning i Gaby Gummessons nya roman
PROSA. Bo Bjelvehammar har läst “Efter äppelskörden” av Gaby Gummesson och finner att det är en lysande roman.
En dag på 60-talet
ANDE. Gunnar Lundin har skrivit en kort pendang till sin tidigare publicerade text “En dag på 70-talet”. Den knyter också an till Jonatan Sersams debattinlägg nyligen. Det handlar kort sagt om konst och ande.
Höjdpunkterna överskuggar bristerna
LYRIK. Diktsamlingen Medeltid. Journaler av Nova Gullberg Zetterstrand är mer än väl läsvärd men genombrottet låter vänta på sig, skriver Erik Bovin, som ser fram emot nästa bok av poeten.
En skir röst från något evigt
PROSAKONST. Torsten Green-Petersen har läst de senaste delarna av Jon Fosses septologi. Vissa har liknat den vid barockmusik, men Green-Petersen tycker att den påminner om en vacker fäbodpsalm.
Helgporträttet: ”Feminism är utgångspunkten i allt jag gör”
Sara Meidell släppte det som blev höstens mest omtalade bok. I ”Ut ur min kropp” beskriver hon hur det är att leva med anorexi. Jenny Wickberg fick ett samtal med henne om ätstörningar, om hur farlig en bok egentligen kan vara och om varför debatten kring boken blev så hätsk.
Litterära klassiker: Skarpsynt skildrare av mansrollen
MASKULINITET. Jesper Nordström belyser hur August Strindberg faktiskt var en tidig och därtill briljant skildrare av toxisk maskulinitet.
Med rötterna långt tillbaka i tiden
PODD. Minne och glömska är två av Richard Dinters favoritämnen. Men om Dinter är mer intresserad av minnet på ett personligt plan så tar Maja Hagerman ett helt annat grepp, även om hon också börjar sin ny bok Minnesbrunnen i det djupt personliga.
Stark debutbok om en förälders besatthet och oro
PROSA. Åttonde huset är Linda Segtnans debut och hon har lyckats med att skriva en vackert formulerad, innehållsrik bok som behandlar många föräldrars oro för att släppa taget om sina barn, skriver Elisabeth Brännström.
Noterat: Apropå valduellerna
DUELLEN. Länge var duellen ett reellt inslag i Västerlandets kultur. Den som blev förolämpad förolämpade inte tillbaka, ty det var “bara ord”. Istället “kastade han handsken”. Idag kostar det intet (eller obetydligt) att tala illa om en motståndare; man lär inte bli utmanad på duell. Marcel Proust visar i À la recherche du temps perdu…