ROMAN. “En utomordentlig, både humoristisk och smärtsam roman om fåfänga, livsval, konstnärskap och identitetskriser som håller än idag”, så lyder Elisabeth Brännströms omdöme om Arthur Schnitzlers roman.
PROSA. Martin Söderlind har forskat i antikens kultur och samhällsliv men har på senare tid också ägnat sig åt att skriva skönlitterärt. Hans debutroman “Ögonblickar” beräknas längre fram i år. Vi har nu glädjen att presentera hans novell “Polen 1992” i två delar. En mörk men fascinerande berättelse. Detta är den avslutande delen. Första delen…
PROSA. Martin Söderlind har forskat i antikens kultur och samhällsliv men har på senare tid också ägnat sig åt att skriva skönlitterärt. Hans debutroman “Ögonblickar” beräknas längre fram i år. Vi har nu glädjen att presentera hans novell “Polen 1992” i två delar. En mörk men fascinerande berättelse. Fortsättning följer på onsdag.
I augusti får Ådalens Litteraturfestival premiär. Arrangerande författarna Tove Alsterdal och Mats Jonsson utlovar ett myller av författare i olika genrer och samtal som äger rum i båtskjul och kaserner, tält och verkstäder, på bryggor och kring lägereldar.
POET/ÖVERSÄTTARE. Bengt Eriksson har läst Gunnar Hardings aktuella bok “Hardings café” och konstaterar att såväl nyfikenheten som viljan att förmedla upplevelser är intakt hos poeten och översättaren.
SKILJETECKEN. “Jorge Luis Borges lär ha bränt upp en bok där han ansåg att det var malplacerat. Sannerligen en symbol som väcker känslor.” Den 6 februari varje år högtidlighåller förespråkare semikolonet då det är samma datum som dess förmodade upphovsman, den italienske typografen Aldo Manuzio, dog år 1515. Jesper Nordström skriver om skiljetecknets multifunktionalitet.
PROSA. Carsten Palmer Schale skildrar ett märkligt möte i denna korta novell: “Den andre lyssnade knappast alls. Skräcken för det omöjliga och oundvikliga hade förlamat honom. Och jag, som aldrig blivit far, kände en våg av ömhet välla fram inom mig för denna stackars unge man, som jag kände bättre än någon köttslig son.”
SPÄNNING. “Trots att romanen skapar lite för många frågor som aldrig besvaras, är den tillräckligt spännande för att sporra de läsare som gillar att sträckläsa,” skriver Elisabeth Brännström.
ESSÄISTIK. Mathias Jansson är glad för att Kristoffer Leandoer avslutade sin essä och att den inte blev ännu ett oavslutat kapitel i litteraturen. Detta eftersom hans text är mycket läs- och tänkvärd.