ESSÄ. I civilisationen är vi parasiter på varandra och en cancer på biosfären. Den moderna människan kan, tragikomiskt nog, varken äta eller skita utan att plugga in sig i något av de hål som den gigantiska naturfientliga industriella infrastrukturen erbjuder oss, skriver Axel Lidén.
Ett namn kan vara en bro till ett nytt liv, likväl som en avgrund som skiljer en från sitt ursprung, skriver Anna Sanvaresa. Tidigare har vi känt henne som Anna Jörgensdotter men nu har hon ett nytt efternamn konstruerat efter sina barns förnamn.
NYTÄNKANDE. Glaciärer smälter, skogar brinner och den biologiska mångfalden minskar. Det är ett faktum. Ett faktum som tvingar oss att tänka bortom den inkörda ekonomistiska ofrånkomligheten, den bittra evighetspolitiken och de förbrukade utopierna. Tänka bredare, tänka djupare och tänka nytt, skriver Erik Cardelús,
FÖRSTÖRELSE. Begränsad strejkrätt tvingar arbetare att medverka till förstörelsen av egna och kommande generationers framtid, skriver Anna Jörgensdotter med anledning av den kommande helgens protester av nätverket Strike back.
ILLUSION. Den fria viljan är helt enkelt en illusion. En av alla sagor vi gärna tror på, trots att vi alla är slavar under våra djuriska och kosmiska mångdimensionella jag, skriver Christian Wåhlander.
BALANS. Vi borde prata mer om vad som ger energi, och vad vi längtar efter som människor, för att verkligen känna oss som människor. Själv kan jag mest bara tänka: hav, kramar, katter och ett utvidgat antifascistiskt nätverk i Gävle. Stillhet och direkta aktioner i en bra balans, skriver Anna Jörgensdotter.
SYNSÄTT. Den mänskliga verkligheten behöver vi vrida och vända på för att överleva, skriver Anna Jörgensdotter. Det handlar om olika slags synsätt och seenden, om makten i kunskap men också om att ifrågasätta de röster vi förknippar med makt.
PROSADIKT. Om Marknaden får bestämma är vi alla värda och värdiga. Värda och värdiga en personal shopper som ler, viskar och smeker oss över huden. Någon som stryker oss genom håret och flätar in sin Osynliga hand mellan våra skälvande spruckna fingrar.
HUSHÅLLNING. Extremkapitalismens syn på ägande är att vi får göra vad vi vill med det som vi har köpt. Vi vill passa in, bygga upp, lämna avtryck. Men i vår iver att markera vår existens tystar vi de röster som skulle kunna höras in i framtiden, skriver Anna Jörgensdotter.
