This text was originally published by Jesper Ahlin Marceta via his blog and translated by Helena Prytz. FREEDOM. Neo-liberalism is dead. Self-inflicted, it is not a day too soon. In his article in the Expressen newspaper, Payam Moula from the left-wing think tank Tiden makes a philosophical interpretation of the contemporary development which demands…
DREV OCH POLITIK. Vi behöver lära oss att se skillnaden mellan interna politiska diskussioner och internets stundtals orimliga, uttråkade drevkultur. Det förstnämnda är nämligen jävligt viktigt, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
DEMOKRATI. Det behövs institutioner som kan förena motsägelserna och övervinna individens isolering, det vill säga lokalpolitikernas egna viljor. Byråkratin ska arbeta i regeringens tjänst, men bara om denna verkar för allmänheten och inte förespråkar propagandacentraler, skriver Carolina Sundell i en text om hot mot demokratin.
TEAMWORK. Vi måste strunta i det uråldriga vi-och-dom-snittet och impulserna som pockar i våra hjärnor. Istället agera tillsammans och enas i insikten om att vi står inför ett gemensamt klimathot, skriver Erik Cardelús.
UNDERSKATTAT. Kanske har vi underskattat betydelsen av starka och stabila tillhörigheter, något som skulle förklara de stora framgångarna för nationalistiska, auktoritära och populistiska partier och rörelser i världen. Speciellt gäller detta när klyftor, segregation och oro sprider sig, skriver Erik Cardelús.
IDPOL. Det är bättre att mobilisera sina egna resurser än olika identitetsgrupper, skriver Mattias Svensson.
FRIHETLIGT. Jag har nästan alltid sökt ett kollektiv men ledsamt nog undflyr dom mig. Jag talar nu inte om familj, stat, skola eller värnpliktsarmén utan om frivilliga och självstyrande gemenskaper.
DEBATT. “Ett etablissemang är, som jag ser det, en sluten social grupp eller flera sammanflätade sociala grupper som väljer sina egna medlemmar”, skriver Carsten Palmer Schale. Imorgon publicerar vi den andra och avslutande delen av hans opinionskrönika.
SAMHÖRIGHET. “De centralt bärande frågorna i samtidsdebatten lyser med sin frånvaro. Det grundläggande. Mänskliga”, skriver Kristian Lundberg.
