ÖSTERBOTTEN. Utifrån sin egen släkthistoria skriver Michael Nyhaga om Finland, Sverige och livet i Österbotten. ”Strikt talat vet jag bara hur det är att vara rikssvenne. Därför kan jag se finländare tydligare. Men inte förstå hur det är att vara uppvuxen i Finland.”
PSEUDONYM. Elena Ferrante är en pseudonym. Men Elena Ferrante i sig blir en identitet, även om vi bara skönjer konturerna av den, och medierna gör sitt bästa för att skapa en offentlig person av det lilla stoff de har, skriver Mattias Hult.
HOPP. Trots Brexit och Trump-retoriken ser Vladan Lausecvic att världen är mer integrerad och kosmopolitiserad än tidigare. Istället för att det ”nationella” ses som normerande och det viktigaste bör vi sträva efter en multicentrisk institutionell utveckling, skriver han.
KLUVEN IDENTITET. Tanja Lorentzon berättar om dem som lämnade ett tidigare krigshärjat Finland och bosatte sig i Sverige. Lena S. Karlsson ser en gripande föreställning på Dramatens lilla scen i Stockholm.
HÄRKOMST. Varför är frågan “var kommer du ifrån?” så känslig? Jag ställde frågan ”Hur skulle ni kortfattat beskriva ert ursprung?” till vänner, och svaren skiljde sig enormt.
ESSÄ. Vissa städer lämnar en aldrig hur mycket man än åker därifrån. Insikten smyger sig på vid läsning av boken Rekviem av den framlidne italienske författaren Antonio Tabucchi, utgiven under fjolåret.
POLITIK. ”Man vet att det är valrörelse i ett land när skillnaderna i omfördelningspolitiska ambitioner mellan huvudalternativen är försumbar och utspelen om identitet, kultur och värderingar duggar tätt”, skriver Nathan Hamelberg apropå de röster som tillåts ta plats.
OKRITISK KRITIK. ”Det är just för att inte uppfostra medborgarna som till exempel museer ska vara normkritiska.” Nathan Hamelberg slår ett slag för en normkritik som inte bara handlar om identitet.
NATURMETAFORIK. Andreas Engström rapporterar från NJORD-biennalen och ett ambitiöst men kanske alltför traditionellt program.
