Tv-recension: Kraftfulla vittnesmål om Arnault

Scen & film.
Jean-Claude Arnault tillsammans med Emilia Engblad Béranger, en av de kvinnor som träder fram i filmen. Pressbild. (Foto: Viaplay/Privat)

ARNAULT-SKANDALEN. Hade Jean-Claude Arnault en hållhake på Horace Engdahl? Var det därför denne under en helg tvärvände och från att ha försvarat Sara Danius plötsligt kallade henne för ”den sämsta ständiga sekreterare som Svenska Akademien någonsin har haft”?

The prize of silence

Genre: Dokumentär.

Premiär: Dokumentärserie i fyra delar som strömmas på Viaplay med premiär den 5 december.

Producerad av Martina Jacobaeus.

Exekutiva producenter Joel Karsberg och Kristoffer Graci.

Redaktör Sara Newihl.

Det är en konspirationsteori som lite diskret förs fram i Viaplays dokumentärserie ”The prize of silence”, som i fyra 45-minutersavsnitt skildrar turbulensen kring ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault och Akademien. Skandalen ledde som bekant till att Arnault dömdes till två och ett halvt års fängelse för våldtäkt och Akademiens rykte bokstavligt talat släpades i smutsen världen över.

Hur Engdahl ställer sig till den anklagelsen vet vi inte, han har nobbat att bli intervjuad. Man har också försökt få intervjuer med Arnault och dennes hustru Katarina Frostenson, men det har inte gått att nå dem.

Så visst är detta en partsinlaga. Å andra sidan är det svårt att försöka sig på någon sorts neutralitet när det gäller en så smutsig affär som denna med ingredienser som åratal av sexövergrepp, olika former av korruption och om den tystnadskultur som äntligen avslöjades tack vare metoo-rörelsen.

Producenterna (ingen regissör finns angiven i eftertexterna) går igenom Svenska Akademiens historia och berättar om Arnaults bakgrund och om de intellektuellas inneklubb Forum, detta med hjälp av klipp och intervjuer, innan man går in på de allt kraftigare anklagelserna mot honom. Ett par av de utsatta kvinnorna intervjuas rakt upp och ner, ett par av de andra är anonymiserade.

Det är kraftfulla och tunga vittnesmål. Och allt eftersom blir serien alltmer en rak höger mot Akademien. En av intervjupersonerna menar att ingenting egentligen har ändrats, att invalen av nya, yngre medlemmar mest är ett villospår och att inget kommer att förändras förrän de gamla gubbar som fortfarande sitter där har försvunnit.

Det är en väl underbyggd och kraftfull serie. Men jag har några invändningar, inte mot innehållet i sig utan mot presentationen. Varför denna thrillermusik, som oftast är mer störande än stämningsbyggande? Och varför i herrans namn intervjuas en del svenskar på svenska, och andra på engelska?

Visst, jag förstår att icke-svenskarna intervjuas på engelska, men varför talar Camilla Läckberg engelska och Ebba Witt-Brattström svenska? Man vill självfallet exportera serien, men det hade tveklöst känts betydligt bättre med lite konsekvens här.

The prize of silence

Genre: Dokumentär.

Premiär: Dokumentärserie i fyra delar som strömmas på Viaplay med premiär den 5 december.

Producerad av Martina Jacobaeus.

Exekutiva producenter Joel Karsberg och Kristoffer Graci.

Redaktör Sara Newihl.

Gunnar Rehlin/TT

Det senaste från Scen & film

0 0kr